en klänning

Fin dag.
Jag har nog haft det lite tufft på sätt det senaste.
Inte fattat själv men poletten trilla ner idag.

Vet inte om jag berättat om att jg ska till kenya i åtta veckor. Min dröm. Sedan länge.
Jag lade ner massa energi på att söka ett stipendium jag och min klasskompis fick.
Det senaste har jag haft en känsla i bröstet att jag inte vill åka. Det roliga, pirrande har liksom försvunnit.
Det blev till slut en absolut och konstant känsla tt jag INTE vill åka.
Allt det roliga var totalt bortblåst.

Idag kom mamma hit och vi pratade. Det slutade med att jag grät och min totala rädsla att förlora min kära man när jag åker poppade up. Det är därör jag inte har velat åka.
För att jag inte tyckt det var värt det. Att förlora min kärlek för någon liten sketen resa. Tårarna faller ner för mina kinder nu med. Jag har varit så rädd, så rädd.
Han är så fin och jag är så rädd att förlora honom.
Herregud jag kan inte sluta gråta.
Jag insåg iaf idag att jag har inget att vara rädd för. Han står kvar. Han vill vara med mig lika mycket som jag vill vara med honom. Vi tycker om varandra.
Jag är våg i stjärntecken, det sägs att vågar alltid ska väga allt fram och tilbaka. Jag tror jag är rädd för att våga lita på balansen. Nu är det balans.

Nu ligger han bredvid och sover. Det värmer i mitt hjärta. Jag vill inte att han ska vakna. Han ser så fridfull ut. Det brukar alltid vara jag som somnar. Hans skägg sticks på min arm.

Som sagt det har varit en fin dag.
Jag har hittat tillbaka glädjen för min resa. Det är klart det ska bli kul. Det är ju min dröm.

Jag fick ett meddelande från en vän som varit borta. En liten tanke betyder verkligen så mycket. Speciellt när det känns som det kommer från hjärtat.

Jag hade en fin dag tillsammans med en vän på skolan.

Underbart yogapass.

Min kära man ligger här.

S