när det inte går mer så går jag
Världens crazy alkoholkväll, kollektiv bakfylla i planläge. Många skratt.
Många timmar med prat.
Ord som bara de får ur mig.
De skrapar under ytan på mig.
Utan att jag märker det.
De öppnade en burk.
Ur den kom frustration, utmattningens ord och tårar.
De uppmärksammade min ständiga vilja att klara allt.
De uppmärksammande även mig på att jag inte måste klara allt.
Dagen efter satt jag och grät ur mig frustrationens tårar dit jag går varje dag.
Förklarade hur arg jag var.
På att jag fått ta för mkt.
Utan stöd.
Hotade med att aldrig mer återvända.
Då ordnade de så att jag fick vara ledig idag.
Ist för att gå dit idag gick jag och brudarna och åt tårtbuffé.
Och köpte ett par skor som ska ha premiär på min mans och hans vänners fest om ett par veckor.
Ibland slutar man orka.
Men man fattar det inte.
Tur för mig att jag har vänner.
Och en man.
Som ser när jag inte orkar.
Och hjälper mig att bromsa i tid.
Känns så mkt bättre nu.
Att sätta gränser ger respekt.
Främst till en själv.
Nu dricker jag och mannen kaffe.
Och det är bara vi två.
I ett rum med en röd soffa.
Tittar på Kobra.
S
Kommentarer
Trackback
