Utanförskap
Idag sitter jag och tänker på hur många gånger jag känt att jag kanske inte riktigt är med i gruppen på riktigt.
Att jag känt mig utanför.
Inte för att jag blivit retad som barn eller så.
Utan mer att jag ställt mig utanför.
Varför vet jag inte.
Känslan av att jag inte hör hemma har funnits där så många gånger.
Som Morgon skriver i sin bok.
Ny miljö = ny personlighet
Idag har jag för första gången känt att jag hör hemma.
Jag är en lika stor del som alla andra.
Jag har en given plats.
Jag har hittat hem.
Det är stort för mig.
Jag behöver inte anpassa mig för att passa in.
Jag är som jag är.
Kanske beror det på mognad och acceptans från mig själv mot mig med mig själv.
Men också men känslan av att veta.
Att jag är hemma.
Jag är duktig på det jag gör.
Jag gör ett bra jobb.
En person sa det till mig idag.
För första gången tog jag det till mig.
Vågade säga tack utan att förklara bort.
Det är iaf en underbar känsla som jag njuter av i den underbara höstsolen.
Samtidigt som jag lyssnar på Fever ray.
Och pratar med min syster om stundande bröllop.
Har på mig min blivande vigselring eftersom den är så fin att jag inte kan ta av den.
Och dricker kaffe och snusar såklart.
S
Kommentarer
Trackback
