Många tankar
Jag känner att min blogg börjar balla ur.
Jag saknar förmågan att tänka en tanke i taget.
Så trött.
Första hela dagen på sjukhuset.
Jag får välja på två språk. Finska eller engelska.
Så valet är enkelt, det blir engelska. Men herregud det är svårt.
När har jag någonsin pratat medicinska termer på engelska?
Så nu när jag kom hem sov jag en stund och sen var jag tvungen att sätta mig och plugga massa.
Det hade jag ju inte inte behövt hemma på samma sätt...
Nu måste jag liksom läsa på allt för det hjälper inte alltid att fråga när svaret kommer på engelska.
Men jag kär mig, MASSOR.
Den största utmaningen är att kommunicera ickeverbalt med patienterna. Men jag tycker det går bra.
En liten tant idag som blev så glad för att jag satt med henne en stund. Ibland behövs inte ord.
Ibland behöver vi människor bara en bekräftelse på vår existens och vårt lidande.
Jag stressar inte runt som jag gjorde på min förra somatiska praktik. Det går liksom inte när jag inte kan språket. Jag måste tänka tusen gånger innan jag gör något.
Ja, jag har verkligen ett inre lugn nu. Det hade inte gått annars.
En sak i taget.
Blir inte stressad för allt jag inte kan. Det primära för mig är ju att förstå VAD jag ska göra. Steg två är HUR jag ska göra. det blir liksom inget problem så fort jag vet vad jag ska göra.
Då blir jag så lugn och bara gör det jag ska.
Intressant för hemma hade jag nog varit mer nervös för alla praktiska moment. Det är jag inte nu.
Jag bara gör det jag ska och litar på MIN egen kunskap.
Idag fick jag tom instruera min handledare när i skulle göra ett moment sterilt.
Det blir väl lätt så när man jobbat ett tag att man glömmer bort saker man inte gjort på länge....
Självklart gör jag inte saker jag inte kan. Det jag menar är liksom att jag tvingas lita på min kunskap.
Den finns och det är bara att plocka fram den.
Intutionen leder mig i mötet med patienten och kunskapen i görandet.
Oj, herregud jag låter som K. Eriksson.
Idag fyller en kär vän til mig år.
Hon blev moster i veckan.
Coolt.
Ett till liv till familjen.
Tänker tillbaka för två år sen, då kännde vi inte ens varandra och nu hörs vi näsan varje dag och bollar det mesta med varandra.
Kanske inte just nu när jag är borta men annars...
Kära vän jag tycker mycket om dig.
Nu ska jag plugga lite till och sen sova. Ska vara tolv timmar på sjukhuset imorgon.
Sen på kvällen ska jag få tillbaka min kära, efterlängtade napp av en vän från Svearike.
Natti natti.
S
Jag saknar förmågan att tänka en tanke i taget.
Så trött.
Första hela dagen på sjukhuset.
Jag får välja på två språk. Finska eller engelska.
Så valet är enkelt, det blir engelska. Men herregud det är svårt.
När har jag någonsin pratat medicinska termer på engelska?
Så nu när jag kom hem sov jag en stund och sen var jag tvungen att sätta mig och plugga massa.
Det hade jag ju inte inte behövt hemma på samma sätt...
Nu måste jag liksom läsa på allt för det hjälper inte alltid att fråga när svaret kommer på engelska.
Men jag kär mig, MASSOR.
Den största utmaningen är att kommunicera ickeverbalt med patienterna. Men jag tycker det går bra.
En liten tant idag som blev så glad för att jag satt med henne en stund. Ibland behövs inte ord.
Ibland behöver vi människor bara en bekräftelse på vår existens och vårt lidande.
Jag stressar inte runt som jag gjorde på min förra somatiska praktik. Det går liksom inte när jag inte kan språket. Jag måste tänka tusen gånger innan jag gör något.
Ja, jag har verkligen ett inre lugn nu. Det hade inte gått annars.
En sak i taget.
Blir inte stressad för allt jag inte kan. Det primära för mig är ju att förstå VAD jag ska göra. Steg två är HUR jag ska göra. det blir liksom inget problem så fort jag vet vad jag ska göra.
Då blir jag så lugn och bara gör det jag ska.
Intressant för hemma hade jag nog varit mer nervös för alla praktiska moment. Det är jag inte nu.
Jag bara gör det jag ska och litar på MIN egen kunskap.
Idag fick jag tom instruera min handledare när i skulle göra ett moment sterilt.
Det blir väl lätt så när man jobbat ett tag att man glömmer bort saker man inte gjort på länge....
Självklart gör jag inte saker jag inte kan. Det jag menar är liksom att jag tvingas lita på min kunskap.
Den finns och det är bara att plocka fram den.
Intutionen leder mig i mötet med patienten och kunskapen i görandet.
Oj, herregud jag låter som K. Eriksson.
Idag fyller en kär vän til mig år.
Hon blev moster i veckan.
Coolt.
Ett till liv till familjen.
Tänker tillbaka för två år sen, då kännde vi inte ens varandra och nu hörs vi näsan varje dag och bollar det mesta med varandra.
Kanske inte just nu när jag är borta men annars...
Kära vän jag tycker mycket om dig.
Nu ska jag plugga lite till och sen sova. Ska vara tolv timmar på sjukhuset imorgon.
Sen på kvällen ska jag få tillbaka min kära, efterlängtade napp av en vän från Svearike.
Natti natti.
S
Kommentarer
Trackback
