en klänning

ok efter att ha boardat plan till bryssel sagar var vanliga kapten att det ar snokaos.
Vi blir minst 45 min sena.
Resultat,
Vi far springa 20min genom hela bryssels flygplats, byta terminal, ga igenom Security.
Resultat. Vi hinner se att planet star vid gaten men vi kom typ 5 min sent.
Sa nu ar vi inbaokade pa ett plan imrogon, bara 24h sena.
Men detta ar var forsta provning i vart aktenskap och det har fungerat utan slitningar.
Vi bor pa ett helt ok hotell vid flygplatsen, gratis och far tre maltider gratis.
tror de har en spaavdelning ocksa.

Sa nu ska vi nog dra in till bryssel en stund.
Hall tummarna for att planet lyfter imorgon.

9 november och snön har faktigst lagt sig.

Idag har jag huvudvärk.

så sa han igår.

jag är hemma igen.

Bloggen far sova. Jag finns pa www.devitamassaierna.blogspot.com och www.studentutomlands.blogspot.com

Bara till i maj.
Sen ar jag tillbaka.

Sista dagen som sjuksköterskestudent på sjukhus.

Idag när jag kom hem mötte min man mig i hallen.

Tre ord som betyder så mycket.
Jag sa dem till min man igår.
De flög bara ur min mun från mitt hjärta och mitt inre.
Han och jag. It´s special.
Kärlek.

Igår åt vi thaimat och köpte massa godis som vi mölade i oss. Då kan jag ju tilllägga att jag inte ätit godis på mkt länge. Det var gott men efter ett tag mådde jag så illa att jag var tvungen att vara uppe till ett för så fort jag la mig ner ville jag kräkas. Vi satt kvar i soffan och tittade ut i mörkret medans min kära spelade gitarr. Jag satt mellan honom och gitarren. Han gör mig så glad, lycklig.

Igår när jag skulle visa honom ngt på internet råkade vi hamna på Aftonbladets hemsida. De har gjort ngn kartläggning av kvinnor/tjejer som blivit mördade av sina män Där var en blid på henne. Min älskade, älskade Klara. Jag blec så chockad. Samma chock. Jag vet ju att hon är död. Jag har sörjt henne, jag saknar henne, mycket. Men att se henne i media igen. Usch, det var smärtsamt. Jag kan inte förklara för jag kan inte förstå det själv. Sorgen, förlusten av henne den kan jag förklara någorlunda men inte känslan av att se sin bästa vän i tidningen med en textremsa i stil med - Offer för mäns våld.
Sjukt.
Jag tänkte på det igår. Att jag klarade den tiden. Att jag inte la mig ner och dog. Fast jag var nära ett tag. Jag var bara 18 år när hon dog, fråntogs mig. Jag förstod igår att det som gjorde det hela så svårbegripligt var nog mest media. Det gjorde allt så overkligt.
Hoppas inte det ska dra igång igen.
Jag vill inte vara med om det igen.
Klara, min kära vän.
Hon finns i mitt hjärta, hennes leende finns på min näthinna.

Jag fick ju berättat lite för mannen igår. Men bara lite. Orka inte dra allt. Vet inte vad jag ska säga liksom. - Min kompis ströps till döds av sin pojkvän. Det sa jag ifs men det låter så brutalt. Det är det ju med. Det var det ju.

Ja, ja.
Veckan som förlöpt har varit lugn. Jag har hunnit jobbat två nätter. Det var mysigt faktigst. Jobbade med ett bra team. Har börjat träna igen. Pilates och yoga och ikväll blir det ett spinningpass. Känns så skönt att komma igång igen.

Hösten kryper sig närmare och närmare. Det är så vackert ute. Värmen håller i sig. Förälskelseväder. Gå handihand i en park väder.
Jag lyssnar på laleh och dricker kaffe. Min favoritsyssla.

Jag mår bra. Bättre och bättre för varje dag.

Nu ska jag damma och dammsuga och sen en liten powernap innan träningen.

S

Min lilla bloggrutin. Ner i sängen med en kopp kaffe och ngt mellenmål.
Tycker verkligen om det.

Skolan är i full gång. Älskar verkligen att plugga. Att varje dag lära mig ngt nytt, att inte ha ngr krav från omgivningen utan endast de jag ställer själv.

Älskar att bo tillsammans med S. Så mysigt.
Är så glad för min man.
Jag tänker på honom hela tiden och ler och ryser i hela kroppen.

Ute regnar det.
Välkommen hösten.

Jag mår bra.
Tappade bort mig själv en stund men jag hittade tilbaka ganska snabbt.
Nu gäller det bara att inte tappa bort mig själv bara för att jag har en man. Vi pratade om det igår. Vikten av att ha varsitt liv och att det bara är en själv som kan tillgodose sina innersta behov. Det kan man aldrig lägga ut på ngn annan. Jag är ansvarig för mitt liv. Jag sa också hur viktigt jag tycker det är med gränser. Gränser som sätts med kärlek. Så man kan lita på varandra.
Sen det viktigaste att uttrycka verbalt hur man vill ha det och vad man känner.
Allt tillsammans med honom känns så enkelt och okomplicerat. Självklart och kärleksfullt.
Jag tänker på honom mkt.
Nästan lite besatt.
Försöker få ut det här i bloggen, mina vänner tycker nog att jag är lite tjatig.

Snart fyller jag 25. Försökte få ihop ett familjekalas men det går inte. Mina föräldrar kan inte vistas i samma rum. Tråkigt. Gör mig ledsen. Fast inte knäckt. Stor skillnad. Jag sörjer. Det är en sorg. Den kommer finnas med mig hela mitt liv men jag kan hantera den sorgen. När jag accepterar hur livet verkligen är.
Då går allt så mycket lättare. Fast jag har svårt med det där med verkligheten. Att inte leva i fantasier.

Det här är så konstigt för ena stunden beskriver jag hur bra jag mår och i andra vilken sorg jag bär på. Men så är mitt liv. Sorgen finns alltid inom mig, ibland lättar jag på locket. Sörjer. Vissa stunder är svårare än andra men oftast tom när jag befinner mig mitt i sorgen, mår jag faktigst bra. Jag känner lycka och tacksam för mitt liv. Usch vad pretto jag låter men oftast är det faktigst så jag känner.

Till helgen kommer tjejerna hit. Mys hela helgen. Ska bli kul. Har inte träffat J sen bröllopet.

Btw så har jag nästan slutat med mitt nikotinintag men just nu blv jag så röksugen. Det är ju så gott ibland. En liten cigg och en kopp kaffe. Det är en kombination jag saknar ibland.

Ett litet musiktips jag upptäckte på WOW - Fever Ray.
Så sjukt bra. Lyssna och njut.

Jag ska krypa ner i min säng och fortsätta läsa min bok, kanske fixa en kopp kaffe till med min ärvad mockabryggare och ikväll mysa med mannen.



S

Ps Liten bild från The wedding......

Sovit oroligt inatt. Vaknar hela tiden.
Ont i halsen. Torrhosta liksom. Vill köra ner en rotborste och dra runt. Fast nu har kliet börjat övergå till halsont.
Men jag tror att den oroliga sömnen även beror på att min säng är så stor med bara lilla mig i.
Lustigt för fram tills i förrgår natt sov jag lite oroligt med min man. Kanske inte oroligt men jag hade inte vant mig vid hur han vänder sig och så så jag vaknade hela tiden och letade efter honom. Sist vi sov ihop sov jag hur lugnt som helst, tryggt.
Inatt saknas han i min säng.
Vi människor är vanedjur.

Iaf vakande två och var pigg. En kopp kamomillte och ett kallt glas vatten blev min bot. Slog in min systers present också. Kalas för henne på lördag. Hos M. P vill att jag ska komma till honom på söndag. Jag sa ja först men nu tar det emot. Vill inte i hjärtat. På ett sätt tror jag att jag är rädd för honom. Litar inte på honom han är så bra på att manipulera. Vet inte vad jag ska säga till honom bara. Ärlig? Jag litar inte på dig och känner inte för att komma eller ngn dålig ursäkt. Vad gör minst skada för MIG?

Börjat läsa ytterligare en bok om Indien. Den är fantastisk. Allt stämmer på pricken. Tror jag ska unna mig en resa tillbaka när jag tagit examen. Det är bara 8 månader kvar.

Nu ska jag lägga huvudet på kudden och vila lite. Brukar tänka så när jag har svårt att somna. Vila är avslappnade. Musklerna får återhämta sig lite.

Natti natti i nattmörkret.

S

Nu har skolan börjat igen. Jag känner mig ringrostig. Kan inte koncentrera mig, kan inte skriva anteckningar. Ja ja jag kommer nog in i det snart. Det känns så skönt iaf. Vara tillbaka. Det är så soft. Första kursen nu känns väldigt lugn. Tror  inte det kommer bli så mycket nu i början.

Jag har kommit på att jag har en stor svaghet för vintagekläder. Idag föll jag dit igen Gick loss ordentligt på en klänning, en svart läderkjol och ett brunt skärp. Det väntar en jättesöt gammal brudklänning kvar i affären också. Jag ringde precis och sa att jag skulle ha den. Den är i cremefärgad spets och går ner till halva vaden. Så sockersöt. Jag bara måste ha den.
Tur att jag har jobbat lite.

Det kommer lite värme här i min del av landet men jag tycker ändå att man känner i luften att hösten är på g. Jag gillar hösten. Fast inte när man inte ser ljuset på flera månader. Men just början av hösten.

Jag är förälskad. På riktigt.
Det är enkelt, självklart och kärleksfullt.
Det bara är.
Pirr i min mage hela tiden. Jag blir lite som en 5-åring. Inget tålamod. Kan inte vänta. Jag vill vara i hans famn HELA tiden. Vad vi gör spelar ingen roll. Bara jag får vara med honom. Nu ska han vara borta nästan hela helgen.
Jag tycker om honom och jag tycker om hur jag bli tillsammans med honom. Lugnast i stan. Trygg och självsäker. Hoppas jag ger honom samma känsla.
Det var en person som sa det till mig en gång. Den man lever med ska få en att bli en bättre människa, locka fram ens bra sidor.
Vi får se vart detta leder.
Jag njuter varje minut vi har tillsammans.

Det känns skönt att vara tillbaka till vardagen. Skolan, vettig mat och träning. Har väl inte riktigt kommit igång med den än men jag känner att det kommer. Vardagen är väldigt trevlig just nu. Många vänner runt mig. De närmsta helgerna är fyllda av besök av mina kära vänner och jag har en man i min närhet som gör mig glad.

Life is peachy.

S