Helsingborg
Helsingborg.
Min systrar har åkt till Göteborg och jag sitter i B:s lägenhet och dricker kaffe och tar en snus. jag vet. Jag kunde inte låta bli. Fast det är inte lika gott som innan. Kanske detta kan bli min sista dosa. Vem vet? Antar att det egentligen bara är att bestämma sig. Att det ska vara så svårt.
I onsdags var jag på L:s föreställning. Jag längtar tillbaka till scen ibland i smyg. LÄngtar tillbaka till dansen. Fast bara i smyg. Det var en fin föreställning. Jag började nästan gråta första numret men jag höll tillbaka tårarna. Dansen för mig är så mkt emotion. Djupt inne i mig ligger den där sorgen. Klara. Hon och jag dansade och kämpade ihop. Känns konstigt att jag börjat tänka så mycket på henne. Det har jag inte gjort på länge. Började med att jag råkade se henne på aftonbladets hemsida. Kanske är det så att jag är redo att ta itu med sorgen nu. Det har gått i etapper. Jag måste nog förstå hur mycket det där påverkade mig, att det är en sorg jag alltid kommer bära med mig. Jag lever mitt liv och sorgen är en del av min livsresa. Igårkväll tittade jag på när B dansade. Så fin hon var. När jag tittar på när mina systrar dansar ser jag hur de njuter. Jag minns hur det var. Kanske jag ska närma mig dansen igen. Den upptog ju det mesta av mitt engegemang i nästan 20 år av mitt liv.
Igår pratade jag med min kära. Han lät glad som vanligt. Han älskar ju också att stå på scen. Fast inte dansa utan sjunga då. Snart ligger jag i hans armar igen. Saknar hans närvaro.
Fast innan jag ligger i hans armar väntar en helg med tjejerna. Hoppas det blir mysigt. Imorgon blir det utgång och dans hela natten hoppas jag. Är inte så sugen på alkohol dock. Fast J gör ofta goda drinkar så en och annan kan nog slinka ner. Ska bli skönt att umgås med tjejerna en hel helg.
Det var skönt att komma bort från Göteborg ett tag. Behövde lite avkoppling och avskurenhet( kan man säga så). Jag har nog varit lite forcerad det senaste. Varit jobbigt med sena dagar på praktiken och samtidigt har jag försökt hinna med träning och matlagning och hinna umgås med vänner och man. Hur blir det när man skaffar familj? Hinner man ngt då?
Umgicks med P igår. Det gick bra. Han försöker och jag försöker. Vi försöker. Kanske kan allt läka till slut. Tid. det krävs tid. Går inte att forcera. det tar den tid det tar. Det var trevligt iaf och jag stoppar ner allt det positiva i min ryggsäck och lämnar resten till soppbilen.
Nu ska jag hoppa i ett bad och sen gå ner till biblioteket.
S
