mot Vänersborg
I helgen åkte vi till mannens föräldrar.
Mitt andra hem.
S
frukost och nytvättade klänningar
Midsommar,
för vår del,
spenderades hemma i soffan
och för min del
till störst del på jobbet.
Men vi har myst,
idag åt vi omelettfrukost
och youghurt med nötter.
Igår frossade vi ananas
och
tvättade.
Så nu luktar det sommartvätt
i hela lägenheten.
S
studenten.
min kära syster,
har tagit studenten.
hon var vackrast och
sötast
och gladast.
nu är hon i rumänien,
dansar
och ska tävla i en balett tävling.
hon är stark som en oxe i
hjärtat.
ingen sätter sig på henne.
S
födelsedag
Idag blev det födelsedags frukost.
Omelett med parmesan ost,
Och vid sidan rökt lax och philadelphia ost.
För världens bästa,
fyller år.
Min Man.
S
grattis mamma
Mamma fyller år.
Så nu har jag varit och sjungit med mina systrar.
Hipp hurra för mamma.
Jag går in mina röda - trollkarlen från Oz-skor.
De ska få resa med till Rom
S
tills döden skiljer oss åt?
Det är häftigt att se djur i par.
Det gjorde jag jämt på safarin i africa.
Undra om de tänker tills döden skiljer oss åt?
Nästan bara par,
om man bortser från mamma lejon som fick ta hand om lejonbebisar OCH
jaga mat. Sedan äter pappan först. Skitstövlar.
Det här var iaf en av de finaste upplevelserna från safarin.
Ett gepardpar som tvättade varandra i gryningen.
Jag skulle bara säga att min man äntligen är på väg hem med grillad kyckling och glass.
Min älskade man.
Han är kärleken,
Tills döden skiljer oss åt
S
madicken då.
Jag är fortsatt sjuk.
Snor, hosta och ont överallt.
Och då, allra just idag, visas Madicken på tv.
Jag har alltid älskat Madicken.
När jag var liten ville jag ha Madickens kläder och jag och min syster lekt alltid att vi var på picnic som Madickens familj är när de blir jagade av kor och får klättra upp i ett träd.
När jag var tio fick jag ett par snörkängor, precis som Madicken.
Jag hade dem tills de läckte.
Jag vägrade säga ngt till mamma men till slut slängde hon dem,
när jag alltid hade våta strumpor.
Madicken är så söt.
Fast hon är alltid så snäll mot sin syster.
Det var inte jag heller.
Stackars Rebecca.
Hon var alltid så snäll mot mig.
Fast nu är det annorlunda.
Sen fick vi ju en syster till och då var jag äldre och förstod att vara tacksam för de jag har.
Idag,
Mina älskade systrar jag skulle aldrig klara mig utan dem.
Systra mina.
Snart bor de båda här också.
Underbart.
S
Allra käraste systrar
Min syster fyller 18 år snart.
Jag och min andra syster ville gärna fira henne ifred.
Tur att jag har mina fantastiska systrar.
I vått och torrt.
Sist det var bara vi på ett hotellrum var 2004.
I april 2004.
I alperna.
Fast det var inte bara vi.
Mamma och pappa var med också.
Vår sista semester som familj.
Iaf Becca rövade bort Linnéa.
Dagen efter kom de till mig och så åt vi frukost.
Linnéa visste inget vad som skulle hända.
Men efter frukosten kolla vi Six feet under och sen tog vi en buss.
Till ett spa.
Där tog vi det lugnt.
Badade, gjorde ansiktsmasker och njöt.
Vi badade fotbad.
Badade i bassänger.
Bastade i massa olika bastu.
Bästa var kristallbastun.
Där inne var det lugn musik.
Sen la vi oss i vilstolar och sov i ett helt tyst rum.
När vi vaknade badade vi lite mer.
Och drack hallon smoothie.
Sen var det dags att göra sig i ordning.
Och drack rosé bubbel.
Sjöng ja må hon leva för tidigt och gav vår syster en rosa-glimmande kamera.
Sen gick vi och drack drinkar.
Vackra syster.
Rosa, rosa, rosa och sjukt söta drinkar.
Fick gå upp mitt i natten och dricka massa vatten.
Sedan sov vi tillsammans i en stoooor säng.
Tre systrar.
Vi tillsammans slår allt.
Klarar och orkar allt.
När jag tittar på dem ser jag mig själv hela tiden.
Mina gener har de också.
Vi blir alltmer lika.
Till utseende och sätt att vara.
Lika men olika.
Vi har varit med om mkt ihop.
Allra käraste systrar.
De bästa.
S
ett år
För ett år sen gick jag på ett kalas.
Till min systers vän.
Jag hade precis kommit hem från Helsingfors.
Jag var trött och hade egentligen ingen lust att gå.
Men där satt han.
I ett hörn i köket.
Det var bara han som hade kommit när jag och min syster kom.
Mitt på bordet stod en gräddtårta med jordgubbar.
Jag visste direkt.
Att honom vill jag ha.
Tiden har gått så fort.
Nu ett år senare sitter vi vid ett annat köksbord.
Vårat gemensamma.
Han gör mig så oerhört lycklig.
Jag ska laga fisksoppa med saffran.
Sen ska vi äta jordgubbar med vispgrädde.
Tänk att det blev vi.
Konstigt.
För det trodde jag inte.
Då.
Men nu.
Vet jag.
Jag är hans.
Btw så har jag blivit storasyster, igen.
Vet inte hur jag ska hantera det.
Så jag struntar i det.
Ok copingstrategi? En stund till iaf.
S
har ni hört
röda naglar
Äntligen får jag ha röda naglar igen. Förbjudet på sjukhus.
Ring är också förbjudet så jag har ringen runt halsen. Nära hjärtat.
Idag fyller min farmor 75 år.
Jag har bakat muffins och dekorerat så sött jag kan.
Jag ska gå dit och krama henne och fråga om Finland. Mitt hemland i hjärtat.
Farmor kom hit under andra världskriget. Hon var 5 år och blev kvar i Stockholm ensam för att hon var sjuk. Med en lapp runt halsen och de kläderna hon hade på kroppen. FEM år! Ensam i ett nytt land. Hennes systrar blev skickade till södra Sverige. De har lättare att prata om den tiden än farmor. De var äldre.
När jag bodde i Helsingfors 2002 kom hon och hälsade på. Hon grät ett par gng när vi gick runt där på gatorna. De påminde nog om precis innan hon blev skickad till Sverige för då bodde de där. Finland är i mitt hjärta. Mitt hem. En dag kanske jag bor där. Vem vet.
Ja min kära farmor har inte haft det lätt. Men idag fyller hon år och jag ska tala om hur mycket jag tycker om henne.
Jag ska ha min finaste klänning och röda naglar.
Min ring.
Vaknade av solen imorse.
Klockan halv sju.
Underbart.
Sol.
Fröken vår är på väg.
Hon lyser mig i ansiktet nu.
Jag ska hoppa i duschen och sen ska jag pyssla lite..
S
om att vara storasyster
Att vara storasyster.
Jag har haft förmånen att få två underbara små systrar.
När jag var liten körde jag med dem.
Fast inne, längst i hjärtat behövde jag dem.
Delade familjen med dem.
Olika roller.
De har tröstat mig många , många gånger. Inte bara nu utan när vi var små.
Minns att de kröp upp i min säng och kramades.
En syster älskade och älskar fortfarande att gnugga örsnibbar.
Det gjorde hon jämt ena handen på örsnibben och andra med tummen i munnen.
Nu är det bara örsnibben, hon har slutat med tummen.
Jag älskar att vara stora syster och främst älskar jag att vara syster.
Min systrar.
Så lika men ändå olika.
Jag och min ena syster har haft en mysig dag.
Först loppis där jag hittade de fiiiiiiiiinaste bruna skorna från 50-talet.
Systra mi hittade en fin hatt och lite annat smått och gott.
Sen fick jag ett par höga gröna byxor som syster hade köpt och glömt att ge mig.
De är så fiiiiiiiiiina. Passar perfekt till mina nya skor.
Vad skulle jag göra utan mina systrar?
Jag älskar dem.
När jag och B var små tittade vi på Allra käraste syster.
Har någon annan sett? Astrid Lindgren berättelse. Så fin.
Fast den ena av systrarna dör. Tycker den berättelsen handlar mycket om ensamhet. Känns som alla Astrids berättelse handlar om ensamma barn som hittar sätt att inte vara så ensamma. Sällan är det vuxna som är det största stödet. Det är att ha ett barnperspektiv.
Jag är så glad.
Nu ska jag baka paj till mig och systra mi.
Ikväll blir det konsert.
S
Jag har haft förmånen att få två underbara små systrar.
När jag var liten körde jag med dem.
Fast inne, längst i hjärtat behövde jag dem.
Delade familjen med dem.
Olika roller.
De har tröstat mig många , många gånger. Inte bara nu utan när vi var små.
Minns att de kröp upp i min säng och kramades.
En syster älskade och älskar fortfarande att gnugga örsnibbar.
Det gjorde hon jämt ena handen på örsnibben och andra med tummen i munnen.
Nu är det bara örsnibben, hon har slutat med tummen.
Jag älskar att vara stora syster och främst älskar jag att vara syster.
Min systrar.
Så lika men ändå olika.
Jag och min ena syster har haft en mysig dag.
Först loppis där jag hittade de fiiiiiiiiinaste bruna skorna från 50-talet.
Systra mi hittade en fin hatt och lite annat smått och gott.
Sen fick jag ett par höga gröna byxor som syster hade köpt och glömt att ge mig.
De är så fiiiiiiiiiina. Passar perfekt till mina nya skor.
Vad skulle jag göra utan mina systrar?
Jag älskar dem.
När jag och B var små tittade vi på Allra käraste syster.
Har någon annan sett? Astrid Lindgren berättelse. Så fin.
Fast den ena av systrarna dör. Tycker den berättelsen handlar mycket om ensamhet. Känns som alla Astrids berättelse handlar om ensamma barn som hittar sätt att inte vara så ensamma. Sällan är det vuxna som är det största stödet. Det är att ha ett barnperspektiv.
Jag är så glad.
Nu ska jag baka paj till mig och systra mi.
Ikväll blir det konsert.
S
tio år sedan
Lyssnade på P3 imorse. De pratade om vad de gjorde på Milleniumskiftet.
Jag minns för tio år sen.
Mamma stog i tvättstugan och pratade i telefon. Hon sa men du förstår väl att jag inte kan lita på dig nu...
Det jag misstänkt under hela hösten blev sanning.
Det jag skojat med mina vänner hela hösten var sant. Inte på skoj.
Kalldusch.
Femton år.
Jag sprang in i mitt rum och smällde igen dörren.
Mamma sprang efter vi pratade en stund. Hon grät. Jag grät.
Det var sant. Pappa hade varit otrogen. Vad jag vet första gången. Det skulle bli många fler under de kommande åren.
Jag gick till min vän som alltid ställde upp. Grät i hennes armar och hennes mamma gav mig ett glas vin. Hon visste att det var svårt med mina föräldrar.
Min vän hade ett guldfodral på sig. Hon skulle fira Milleniumskiftet på stan. Vad avundsjuk jag var. Jag var lämnad till vår teatergrupp- La Familia Ohlsson.
Vi var så bra.
Förstklassiga. På att spela teater alltså. Det har jag lärt mig tidigt så det var ju inga problem.
Vi är fortfarande ganska bra.
När jag kom hem stängde jag in mig på mitt rum. Pappa kom in och hans sätt att bemöta mig var att säga att det faktigst är ganska vanligt med otrohet. GT hade gjort ngn undersökning.... Han sa också att det inte var mig han varit otrogen mot och att detta inte berörde mig.
Jag såg honom i dubblett pga vinet men jag vet att jag sa att han hade ljugit för hela familjen sen bad jag honom nog att dra åt helvete.
Kvällen gick lugnt till.
Våra grannar kom in och åt middag, skålade och sköt raketer.
Teaterakten gick precis som regisören pappa överhuvud ville.
Jag var tyst och snäll och gick och lade mig i stillhet.
Familjens stolthet blev bevarad även denna gång.
Det var bara att detta fortsatte flera gånger i tysthet.
Till slut för snart sex år sedan stog inte min mamma ut mer.
Äntligen gick de skilda vägar.
Vilken resa det har varit för familjen.
Försöka hitta nya roller utan skuld.
Jag har anklagat min mamma mycket.
Jag har anklagat min pappa mycket.
Varför skulle just vår familj drabbas?
Idag väljer jag de val jag kan göra. Mitt liv har bara jag makt över.
Idag litar jag på en man.
Sårar han mig är jag rädd att jag aldrig kommer kunna resa mig.
Jag vågar satsa ändå. Jag vill leva.
Livet är svårt. Ledsamt. Glädje.
Ett andetag i taget. Försöka känna tacksamhet och glädje för allt jag har.
Nu ska jag återgå till mitt kaffe.
Gott nytt år
S
Jag minns för tio år sen.
Mamma stog i tvättstugan och pratade i telefon. Hon sa men du förstår väl att jag inte kan lita på dig nu...
Det jag misstänkt under hela hösten blev sanning.
Det jag skojat med mina vänner hela hösten var sant. Inte på skoj.
Kalldusch.
Femton år.
Jag sprang in i mitt rum och smällde igen dörren.
Mamma sprang efter vi pratade en stund. Hon grät. Jag grät.
Det var sant. Pappa hade varit otrogen. Vad jag vet första gången. Det skulle bli många fler under de kommande åren.
Jag gick till min vän som alltid ställde upp. Grät i hennes armar och hennes mamma gav mig ett glas vin. Hon visste att det var svårt med mina föräldrar.
Min vän hade ett guldfodral på sig. Hon skulle fira Milleniumskiftet på stan. Vad avundsjuk jag var. Jag var lämnad till vår teatergrupp- La Familia Ohlsson.
Vi var så bra.
Förstklassiga. På att spela teater alltså. Det har jag lärt mig tidigt så det var ju inga problem.
Vi är fortfarande ganska bra.
När jag kom hem stängde jag in mig på mitt rum. Pappa kom in och hans sätt att bemöta mig var att säga att det faktigst är ganska vanligt med otrohet. GT hade gjort ngn undersökning.... Han sa också att det inte var mig han varit otrogen mot och att detta inte berörde mig.
Jag såg honom i dubblett pga vinet men jag vet att jag sa att han hade ljugit för hela familjen sen bad jag honom nog att dra åt helvete.
Kvällen gick lugnt till.
Våra grannar kom in och åt middag, skålade och sköt raketer.
Teaterakten gick precis som regisören pappa överhuvud ville.
Jag var tyst och snäll och gick och lade mig i stillhet.
Familjens stolthet blev bevarad även denna gång.
Det var bara att detta fortsatte flera gånger i tysthet.
Till slut för snart sex år sedan stog inte min mamma ut mer.
Äntligen gick de skilda vägar.
Vilken resa det har varit för familjen.
Försöka hitta nya roller utan skuld.
Jag har anklagat min mamma mycket.
Jag har anklagat min pappa mycket.
Varför skulle just vår familj drabbas?
Idag väljer jag de val jag kan göra. Mitt liv har bara jag makt över.
Idag litar jag på en man.
Sårar han mig är jag rädd att jag aldrig kommer kunna resa mig.
Jag vågar satsa ändå. Jag vill leva.
Livet är svårt. Ledsamt. Glädje.
Ett andetag i taget. Försöka känna tacksamhet och glädje för allt jag har.
Nu ska jag återgå till mitt kaffe.
Gott nytt år
S
Helsingborg
Helsingborg.
Min systrar har åkt till Göteborg och jag sitter i B:s lägenhet och dricker kaffe och tar en snus. jag vet. Jag kunde inte låta bli. Fast det är inte lika gott som innan. Kanske detta kan bli min sista dosa. Vem vet? Antar att det egentligen bara är att bestämma sig. Att det ska vara så svårt.
I onsdags var jag på L:s föreställning. Jag längtar tillbaka till scen ibland i smyg. LÄngtar tillbaka till dansen. Fast bara i smyg. Det var en fin föreställning. Jag började nästan gråta första numret men jag höll tillbaka tårarna. Dansen för mig är så mkt emotion. Djupt inne i mig ligger den där sorgen. Klara. Hon och jag dansade och kämpade ihop. Känns konstigt att jag börjat tänka så mycket på henne. Det har jag inte gjort på länge. Började med att jag råkade se henne på aftonbladets hemsida. Kanske är det så att jag är redo att ta itu med sorgen nu. Det har gått i etapper. Jag måste nog förstå hur mycket det där påverkade mig, att det är en sorg jag alltid kommer bära med mig. Jag lever mitt liv och sorgen är en del av min livsresa. Igårkväll tittade jag på när B dansade. Så fin hon var. När jag tittar på när mina systrar dansar ser jag hur de njuter. Jag minns hur det var. Kanske jag ska närma mig dansen igen. Den upptog ju det mesta av mitt engegemang i nästan 20 år av mitt liv.
Igår pratade jag med min kära. Han lät glad som vanligt. Han älskar ju också att stå på scen. Fast inte dansa utan sjunga då. Snart ligger jag i hans armar igen. Saknar hans närvaro.
Fast innan jag ligger i hans armar väntar en helg med tjejerna. Hoppas det blir mysigt. Imorgon blir det utgång och dans hela natten hoppas jag. Är inte så sugen på alkohol dock. Fast J gör ofta goda drinkar så en och annan kan nog slinka ner. Ska bli skönt att umgås med tjejerna en hel helg.
Det var skönt att komma bort från Göteborg ett tag. Behövde lite avkoppling och avskurenhet( kan man säga så). Jag har nog varit lite forcerad det senaste. Varit jobbigt med sena dagar på praktiken och samtidigt har jag försökt hinna med träning och matlagning och hinna umgås med vänner och man. Hur blir det när man skaffar familj? Hinner man ngt då?
Umgicks med P igår. Det gick bra. Han försöker och jag försöker. Vi försöker. Kanske kan allt läka till slut. Tid. det krävs tid. Går inte att forcera. det tar den tid det tar. Det var trevligt iaf och jag stoppar ner allt det positiva i min ryggsäck och lämnar resten till soppbilen.
Nu ska jag hoppa i ett bad och sen gå ner till biblioteket.
S
Första advent, släkten
Nu drar helgen mot sitt slut. Jag sitter i soffan med datorn i knät och dricker kaffe och äter avokado med Melissa Horn ur högtalarna. Fantastiskt.
Helgen började med att jag lurade med mamma till hennes gamla BB-kompis. Hon har en dotter som också heter Sarah. Sarah hade världens sötaste mage med en liten bebis inuti. Jag vill med ha. Det är typ det enda jag tänker på now-a-days. Jag VILL ha. NU. Jag vill ha barn, vara förälder tillsammans med min man. Ge mig ut på den resan tillsammans med honom. Föräldraresan. Fast det är ju så att jag först ska ge mig ut på Afrika resa. Fast ibland känns det som jag inte kommer att åka. Jag vet inte varför men det bara känns så. Som att jag ska vara hemma med min älskade.
Fast Afrika är min dröm. sen jag var liten flicka. Jag fick ett stipendium med en kompis så nu ska vi åka i åtta veckor. Det är coolt. Jag har inte fattat än och kommer nog inte göra det förrän jag landar på Kenyiansk mark. När jag står där med sletna shorts, sandaler, solglasögon och en stor grå ryggsäck med flaggor från Thailand, Indien och Nepal på.
Föräldraskapet får vänta. Min man vill vänta lite med. Det känns smartast. Fast jag vill inte vara smart.
Vi har pratat om samboskap. Han vill nu och jag känner väl spontant att det kan vänta tills jag kommer hem. Jag åker ju i slutet på februari. Men det är klart att jag vill skapa ett gemensamt hem med honom, nu. Det är lite komplicerat för hans del. Han kan inte bara säga upp där han bor nu. Jag tänker att vi kommer bo ihop när det är meningen. Naturen brukar lösa det om man bara har lite tillit. Hans syster tyckte jag kunde flytta in där tills jag åker. Vi får se. Vet inte om jag pallar att bo där. Vill nog hellre bo med bara min älskade. Fast det är jobbigt att bo på två ställen. Måste alltid tänka på att jag ska ha kläder och andra grejer med mig. Nu bor ju inte vi jättelångt ifrån varandra men ändå...
Jag saknar honom. Hans ansikte och kropp. Hans närvaro. Herregud det har gått fyra dagar. Tänk åtta veckor. Fy. Det blir tufft. Ja ja. Imorgon ska han ringa. Ska bli härligt att höra hans röst.
Tillbaka till min beskrivning av helgen..
I lördags åkte jag och mamma till mormor i Lysekil. Dagen började med loppis. Jag älskar, älskar , älskar. Hittade massa fint. Nu står det mesta på diskstället. Sen har vi myst med mormor och idag kom resten av släkten. Mys. Vi är stor släkt. Tror vi var 13 personer idag och då var inte alla med ens. Fast det blir lite jobbigt med ljudnivån. Alla pratar i mun med varandra. Jag har lite svårt att höra mina egna tankar. Säga vad man vill om sina släktingar men jag är glad att de finns. Stort skyddsnät. Det finns alltid någon som fångar en när man faller.
Många säger att defår lite ångest sådär på söndagen. Inte jag. Jag älskar söndagar! Lugnt och skönt. Jag brukar bara gå runt och lulla hela dagen. Nu ska jag nog hoppa ner i ett bad tror jag.
Idag är det ju första advent. Jag har längtat. Längtat efter ljuset i alla fönster och att ta fram pyntet. Krypa upp i soffan och dricka glögg. I mitt fönster hänger en vit julängen som hängt i mitt sovrumsfönster varje december så länge jag kan minnas. Den är så vacker. Fast när jag var liten ville jag ha en i guld men idag vill jag ha den jag har.
Ska försöka hitta något fint luciatåg att gå och titta på. Jag älskar julsånger. Körer... Som sagt nu är det dags att hoppa ner i badet.
Ny vecka, ny kurs, en trip till Helsingborg väntar.
Fast allra precis nu väntar ett bad och sedan att krypa ner i min renbäddade säng. Jag har bäddat med vita påslakan så hela vardagsrummet lyser upp.
S
Helgen började med att jag lurade med mamma till hennes gamla BB-kompis. Hon har en dotter som också heter Sarah. Sarah hade världens sötaste mage med en liten bebis inuti. Jag vill med ha. Det är typ det enda jag tänker på now-a-days. Jag VILL ha. NU. Jag vill ha barn, vara förälder tillsammans med min man. Ge mig ut på den resan tillsammans med honom. Föräldraresan. Fast det är ju så att jag först ska ge mig ut på Afrika resa. Fast ibland känns det som jag inte kommer att åka. Jag vet inte varför men det bara känns så. Som att jag ska vara hemma med min älskade.
Fast Afrika är min dröm. sen jag var liten flicka. Jag fick ett stipendium med en kompis så nu ska vi åka i åtta veckor. Det är coolt. Jag har inte fattat än och kommer nog inte göra det förrän jag landar på Kenyiansk mark. När jag står där med sletna shorts, sandaler, solglasögon och en stor grå ryggsäck med flaggor från Thailand, Indien och Nepal på.
Föräldraskapet får vänta. Min man vill vänta lite med. Det känns smartast. Fast jag vill inte vara smart.
Vi har pratat om samboskap. Han vill nu och jag känner väl spontant att det kan vänta tills jag kommer hem. Jag åker ju i slutet på februari. Men det är klart att jag vill skapa ett gemensamt hem med honom, nu. Det är lite komplicerat för hans del. Han kan inte bara säga upp där han bor nu. Jag tänker att vi kommer bo ihop när det är meningen. Naturen brukar lösa det om man bara har lite tillit. Hans syster tyckte jag kunde flytta in där tills jag åker. Vi får se. Vet inte om jag pallar att bo där. Vill nog hellre bo med bara min älskade. Fast det är jobbigt att bo på två ställen. Måste alltid tänka på att jag ska ha kläder och andra grejer med mig. Nu bor ju inte vi jättelångt ifrån varandra men ändå...
Jag saknar honom. Hans ansikte och kropp. Hans närvaro. Herregud det har gått fyra dagar. Tänk åtta veckor. Fy. Det blir tufft. Ja ja. Imorgon ska han ringa. Ska bli härligt att höra hans röst.
Tillbaka till min beskrivning av helgen..
I lördags åkte jag och mamma till mormor i Lysekil. Dagen började med loppis. Jag älskar, älskar , älskar. Hittade massa fint. Nu står det mesta på diskstället. Sen har vi myst med mormor och idag kom resten av släkten. Mys. Vi är stor släkt. Tror vi var 13 personer idag och då var inte alla med ens. Fast det blir lite jobbigt med ljudnivån. Alla pratar i mun med varandra. Jag har lite svårt att höra mina egna tankar. Säga vad man vill om sina släktingar men jag är glad att de finns. Stort skyddsnät. Det finns alltid någon som fångar en när man faller.
Många säger att defår lite ångest sådär på söndagen. Inte jag. Jag älskar söndagar! Lugnt och skönt. Jag brukar bara gå runt och lulla hela dagen. Nu ska jag nog hoppa ner i ett bad tror jag.
Idag är det ju första advent. Jag har längtat. Längtat efter ljuset i alla fönster och att ta fram pyntet. Krypa upp i soffan och dricka glögg. I mitt fönster hänger en vit julängen som hängt i mitt sovrumsfönster varje december så länge jag kan minnas. Den är så vacker. Fast när jag var liten ville jag ha en i guld men idag vill jag ha den jag har.
Ska försöka hitta något fint luciatåg att gå och titta på. Jag älskar julsånger. Körer... Som sagt nu är det dags att hoppa ner i badet.
Ny vecka, ny kurs, en trip till Helsingborg väntar.
Fast allra precis nu väntar ett bad och sedan att krypa ner i min renbäddade säng. Jag har bäddat med vita påslakan så hela vardagsrummet lyser upp.
S
Städ, råttor, förebilder
Min blogg ligger långt ner på priolista. Fast jag gillar att blogga men tiden räcker inte riktigt.
Idag har jag varit ledig. En fredag. Så skönt. Hunnit städat, bäddat rent i sängen och julpyntat lite.
Årets julpyntande blev inte lika mysig som vanligt. Igår när jag skulle hämta adventslådan i källaren sprang det ut en råtta ur den. Lådan alltså. När jag hämtat mig skakade allt jag kunde på lådan och bar upp den. Fy fan. Råttjäveln hade kalasat på mina juldukar.
Tur för den hade låtit bli min kalender som min kära gamlafarmor broderat. En sån där som man hänger paket på ni vet. Hade den varit gnagd på hade jag personligen gått ner med luftgevär och startat tredje världskriget. Min gamlafarmor broderade den till mig 1989. Sen fick alla barnbarnsbarn var sin. Förutom de två sista barnbarnsbarnen för då kunde inte hon se ordentligt och hennes händer lydde inte längre. Hon fick 15 barnbarnsbarn. Hon var en tuff kvinna. Kärleksfull. Så glad att jag fick uppleva att lära känna tredje generationen eller blir det fjärde? Jaja, spelar ingen roll. Min gamlafarmor. Jag minns henne i köket i hennes lägenhet i Guldheden, alltid kutryggig men glad. Hon bjöd alltid på småkakor som jag som barn inte alls gillade men jag åt för att vara snäll. Idag älskar jag de kakorna. Farmor bakar dem ibland. Jag och min gamlafarmor brevväxlade när jag gick i låg- och mellanstadiet. Hon var verkligen en fantastisk människa. Hon blev änka när hon var runt 50 och sedan levde hon ensam tills hon dog. Hon blev 98 år. Hon levde ett annorlunda liv om man jämför med mig. Blir rörd när jag skriver om henne. Det var längesen jag tänkte på henne. Hon var verkligen en kvinnlig förebild. Aldrig tänkt på henne så innan. Men shit hon var en cool kvinna.Tänk under andra världskriget när hon flyttade ut på landet med tre barn utan pengar och jobb. Mannen låg vid gränsen i armén. Hon var aldrig bitter. Inte som jag märkte iaf. Hon var alltid så tacksam för sin familj. Det var hennes rikedom. Det sa hon alltid.
Kanske är det detta som är dagens problem. Vi har det för bra. Vi har inte upplevt att våra grundläggande behov varit hotade ngn gång. Jag är tacksam. Min familj är trasig på ett sätt men det jag har det är min rikedom.
Min käraste har rest bort tio dgr. Innan han åkte kom vi på vår sång. Vi har letat ett tag och en kväll hörde jag den i huvudet. Ni vet Nils Karlsson Pyssling. Han och den här killen som är med sitter och sjunger när de badar i en fingerborg.
Vad jag är glad att jag har dig...
Jag och mannen satt och sjöng den hela kvällen. Båda grät. Jag är lycklig.
Helst vill jag ligga och titta på honom resten av livet. Ibland tänker jag att han är en ängel som trillat ner från himlen. Jag är så rädd att han måste tillbaka tidigt. Som Klara. Snälla låt honom stanna hos mig.
Jag är rädd att det ska hända honom något, att jag ska förlora honom. Fast mestadels är jag bara lycklig och tacksam för att vi träffats. Vi har bokat ett spadygn som julklapp till varandra. mys. Helgen efter nyår.
Kom hem snart min kära......
Imorgon ska jag till min kära mormor. också en stålkvinna. Fick en storke i mars blev halvsidigt förlamad och är nu helt återställd. Hon är också en förebild. Kvinnostyrka.
Jag sitter och lyssnar på Melissa Horn. fantastisk. Känns som det kommer bli en bra helg. Har varit ett par tunga och ganska tråkiga veckor. Skönt att den kursen är avslutad nu. Låt det nya komma in.
Jag är kär.
S
Idag har jag varit ledig. En fredag. Så skönt. Hunnit städat, bäddat rent i sängen och julpyntat lite.
Årets julpyntande blev inte lika mysig som vanligt. Igår när jag skulle hämta adventslådan i källaren sprang det ut en råtta ur den. Lådan alltså. När jag hämtat mig skakade allt jag kunde på lådan och bar upp den. Fy fan. Råttjäveln hade kalasat på mina juldukar.
Tur för den hade låtit bli min kalender som min kära gamlafarmor broderat. En sån där som man hänger paket på ni vet. Hade den varit gnagd på hade jag personligen gått ner med luftgevär och startat tredje världskriget. Min gamlafarmor broderade den till mig 1989. Sen fick alla barnbarnsbarn var sin. Förutom de två sista barnbarnsbarnen för då kunde inte hon se ordentligt och hennes händer lydde inte längre. Hon fick 15 barnbarnsbarn. Hon var en tuff kvinna. Kärleksfull. Så glad att jag fick uppleva att lära känna tredje generationen eller blir det fjärde? Jaja, spelar ingen roll. Min gamlafarmor. Jag minns henne i köket i hennes lägenhet i Guldheden, alltid kutryggig men glad. Hon bjöd alltid på småkakor som jag som barn inte alls gillade men jag åt för att vara snäll. Idag älskar jag de kakorna. Farmor bakar dem ibland. Jag och min gamlafarmor brevväxlade när jag gick i låg- och mellanstadiet. Hon var verkligen en fantastisk människa. Hon blev änka när hon var runt 50 och sedan levde hon ensam tills hon dog. Hon blev 98 år. Hon levde ett annorlunda liv om man jämför med mig. Blir rörd när jag skriver om henne. Det var längesen jag tänkte på henne. Hon var verkligen en kvinnlig förebild. Aldrig tänkt på henne så innan. Men shit hon var en cool kvinna.Tänk under andra världskriget när hon flyttade ut på landet med tre barn utan pengar och jobb. Mannen låg vid gränsen i armén. Hon var aldrig bitter. Inte som jag märkte iaf. Hon var alltid så tacksam för sin familj. Det var hennes rikedom. Det sa hon alltid.
Kanske är det detta som är dagens problem. Vi har det för bra. Vi har inte upplevt att våra grundläggande behov varit hotade ngn gång. Jag är tacksam. Min familj är trasig på ett sätt men det jag har det är min rikedom.
Min käraste har rest bort tio dgr. Innan han åkte kom vi på vår sång. Vi har letat ett tag och en kväll hörde jag den i huvudet. Ni vet Nils Karlsson Pyssling. Han och den här killen som är med sitter och sjunger när de badar i en fingerborg.
Vad jag är glad att jag har dig...
Jag och mannen satt och sjöng den hela kvällen. Båda grät. Jag är lycklig.
Helst vill jag ligga och titta på honom resten av livet. Ibland tänker jag att han är en ängel som trillat ner från himlen. Jag är så rädd att han måste tillbaka tidigt. Som Klara. Snälla låt honom stanna hos mig.
Jag är rädd att det ska hända honom något, att jag ska förlora honom. Fast mestadels är jag bara lycklig och tacksam för att vi träffats. Vi har bokat ett spadygn som julklapp till varandra. mys. Helgen efter nyår.
Kom hem snart min kära......Imorgon ska jag till min kära mormor. också en stålkvinna. Fick en storke i mars blev halvsidigt förlamad och är nu helt återställd. Hon är också en förebild. Kvinnostyrka.
Jag sitter och lyssnar på Melissa Horn. fantastisk. Känns som det kommer bli en bra helg. Har varit ett par tunga och ganska tråkiga veckor. Skönt att den kursen är avslutad nu. Låt det nya komma in.
Jag är kär.
S
