en klänning

Det börjar ljusna för er som inte märkt det.
Vad fort det gick. Vintermörkret är redan över´.
Upptäckte det imorse när jag var på praktiken. Jag går ju liksom upp mitt i natten så jag reflekterar sällan över ljust och mörkt ute men idag började det ljusna när jag gick av bussen och det gör jag tjugo i sju.
Sen var det ljust när jag gick av bussen i Göteborg igen klockan fem.

Det börjar ljusna även i mitt inre.
Mycket frigörelse från känslor och händelser som egentligen inte varit mina. Det blir lätt så när man befinner sig i kris att man liksom inte förstår vilka känslor som är ens egna och vilka som är någon annans. Allt blir bara en stor kletig deg som ingen kan ta sig ur.

Nu börjar jag väl inse vad som är mitt och mina brister och styrkor. Det är ju först då man kan stå för sig själv och vara stolt och stark.
Det märker jag så tydligt nu på praktiken att jag faktigst i många situationer är självsäker och vågar lita på min intution. Det har jag inte vågat innan. Sen hänger det ju givetvis ihop med att jag har mer kunskap nu än innan. Fast för att våga agera utifrån den krävs det ändå mod och tillit till sin magkänsla.

Jag var på intervjuv på barnkliniken igår. Jag bara ville ha jobbet såååå mycket. Kvällen innan peppade jag mig själv med mantran som jag duger som jag är , jag är bra på det jag gör, jag passar för det jobbet och jag SKA ha det jobbet.
Jag fick det.
Yey.
Så glad.
Det har alltid varit en dröm att få jobba där och nu ska jag få det...!
Det är så häftigt att få jobba med det man brinner för. Jag har aldrig fått uppleva det på det sättet innan men det är så underbart. Självförverkligande.
Jag har hittat så rätt.
Jag känner att jag har resurser för det jag gör och att jag bara gör saker (iaf nästan) som jag kan stå för som stämmer överens med mina värderingar.
Jag känner ett lugn inombords.

Tillit till att det som kommer i framtiden är det som är meningen.
Det är bara att följa med.

Mår väldigt bra just nu.
Bättre än på länge.
Det börjar ljusna.

S