en klänning

Nu har jag nog börjat landa hemma.
Hunnit träffa mina vänner, kommit in i vardagen lite.
Jag har börjat jobba också. Ibland undrar jag lite vad jag gett mig in på. Hallå vad har jag valt egentligen?! Kunde inte valt ngt svårare....Så går mina tankar.
Det är svårt. Sjuka personer mår inte bra, inte deras anhöriga heller. Jag är så rädd för att inte ha svar, inte veta vad jag ska göra i akuta situationer. Samtidigt så vet jag ju att oftast vill man inte ha svar man vill ha tröst. Alla är ju givetvis olika men oftast är det stöd patienten och de anhöriga söker.
Jag måste vara ödmjuk mot mig själv. Jag kan inte allt men jag kan lära mig.
Verkar vara en bra avdelning, jag trivs i personalgruppen. Det är viktigt. Bra läkare.

Blivit lite intensivt med mannen.
Jag längtar till min lägenhet. Trött på att bo i resväskor. Fast det är otroligt mysigt att veta att det är ngn hemma. Ngn att krypa ner bredivd. Denna ngn är HAN.

En dag i taget.
Jag bara njuter varje sekund. Inte titta för långt fram.

P sjuk igen.
Fick veta det igår. Blev helt tom.
Inga känslor.
Jag tror inte det finns ngr känslor kvar när det gäller det där.
Jag bara känner att det aldrig kommer ta slut.
Tror jag har nått ngt slags accepterande.
Det kan pågå resten av mitt liv.
Stay away. Det är min räddning.
Leva mitt liv.
För det är mitt ansvar.
Se till att jag är lycklig.


Jag mår bra nu.
Många vänner runt mig och mina älskade systrar. Nästa vecka är de båda här. Nära mig.
Då får jag min lgh också.

Vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag.
Ledig.
Kanske åka in till stan och läggamig i ngn park och läsa en bok.
Men det är ju det här med vädret. Orkar inte bli blöt.
Det blev jag igår.

Kanske stannar inne och ligger på soffan hela dagen.
Dricker kaffe.
Känns rätt soft det med.

S