en klänning

En dag till på jobbet.
Hade det hur lugnt som helst idag, ändå är jag helt slut.

Känner mig helt tom.
Misstänker att det har med P att göra.
Känns så konstigt.
Hela familjen är så sönderslagen.
Hur lagar man? Det funkar inte med Karlssons klister.
Trodde jag klarade mig bra med de jag har runt mig.
Tacksam över alla mina vänner och mina systrar men ibland vill jag liksom bara har någon som tar hand om mig.
Som fyller upp min tomhetskänsla.
Jag vet, vet att det inte funkar så.
Bara jag kan fylla tomheten. Min egen självkänsla.
Beror nog på omställningen också.
Först Helsingfors med massa folk runt mig och sen hem till verkligheten.
Med nya arbetskrav som jag tycker är roliga, absolut, men ändock krävande.
Sen hem till familjeverkligheten.
Varför var det lättare därborta?

Jag vill ha tillbaka det gamla.
Familjen.
Det går inte.
Usch är nog lite nere idag.
Tom som sagt.
Har redan kännt alla känslor som går att känna. De är slut nu.

Tid.
Tiden läker alla sår om man släpper taget.
Lättare sagt än gjort.

Släpp taget Sara.
Ett, två, tre hoppa.

S