Packa ner
Jag packar ner mitt liv i lådor och säckar.
Vad konstigt det känns.
Jag har gjort det ett par gånger de senaste åren.
Sist var det INTE roligt.
Nu har jag ju ett mål, då var det mer flykt.
Nu tänkte jag prata om I-landsproblem så ni som inte tål sådant kan sluta läsa.
Iaf nu när jag ska packa för två månader måse jag ju också VÄLJA vad jag ska ha med mig.
Jag älskar min garderob och mina skor.
Inte på ytligt sätt eller jo kanske lite men varje plagg jag har har liksom en historia.
Jag minns precis när jag köpte det och jag har inga kläder (förutom träningskläder och mjukis) som jag verkligen inte gillar.
Samma med mina skor.
Jag har inte ett enda par skor som jag ångrar att jag köpte.
Mina skor bor i sina kartonger och det står ganska många kartonger i min garderob.
När jag köper skor väljer jag dem med omsorg. Jag köper sällan grejer på impuls.
Jag måste tänka först, känna in om det verkligen ska hem till mig.
Jag skrattar inombords när jag läser det jag precis skrev.
Fan vad löjligt, men jag är iaf ärlig eller nåt....
Ja men iaf så ska jag nu välja och pioritera bland mina kläder, det går inte.
Fast jag har varit lyckats ganska bra nu.
Känner mig rätt nöjd med mina val.
Det värsta var att välja skor.
Tog ganska lång tid men nu har jag lyckats eliminera till fem par.
Freud sa ju att det är när vi ska välja som vi får ångest, fast han menade nog inte att välja skor. Men enligt honom bottnar nog min ångest i något djupare.
I-landsproblem som sagt.
Det känns konstigt att packa ner sitt liv.
Min trygga lägenhet, borta från den i tre månader.
Jag är inte nervös eller rädd bara lite tom.
Känns konstigt alltihop.
Vet ju inte vad som väntar liksom.
Fixade skype igår så nu kan alla ringa mig och jag dem.
Skönt, kunna prata med alla ändå.
Jag är alldeles lugn inombords.
Ska bli roligt att åka, det känns så oerhört positivt.
Imorse när jag vaknade lös solen på mitt ansikte, jag blev så glad.
Vakna av det var så härligt sen öppnade jag fönstret och hörde hur fåglarna pratade med varandra.
Nu sitter jag vid datorn och dricker min första kopp kaffe.
Den är godast på hela dagen.
Första koppen alltså.
Livet känns skönt.
Lite senare kommer mamma och ska hjälpa mig.
Ikväll ska jag dricka öl med några vänner från skolan och imorgon ska vi äta frukost på ett amerikanskt café.
Mysigt.
Nu är det dags för mig att fortsätta packa.
S
Vad konstigt det känns.
Jag har gjort det ett par gånger de senaste åren.
Sist var det INTE roligt.
Nu har jag ju ett mål, då var det mer flykt.
Nu tänkte jag prata om I-landsproblem så ni som inte tål sådant kan sluta läsa.
Iaf nu när jag ska packa för två månader måse jag ju också VÄLJA vad jag ska ha med mig.
Jag älskar min garderob och mina skor.
Inte på ytligt sätt eller jo kanske lite men varje plagg jag har har liksom en historia.
Jag minns precis när jag köpte det och jag har inga kläder (förutom träningskläder och mjukis) som jag verkligen inte gillar.
Samma med mina skor.
Jag har inte ett enda par skor som jag ångrar att jag köpte.
Mina skor bor i sina kartonger och det står ganska många kartonger i min garderob.
När jag köper skor väljer jag dem med omsorg. Jag köper sällan grejer på impuls.
Jag måste tänka först, känna in om det verkligen ska hem till mig.
Jag skrattar inombords när jag läser det jag precis skrev.
Fan vad löjligt, men jag är iaf ärlig eller nåt....
Ja men iaf så ska jag nu välja och pioritera bland mina kläder, det går inte.
Fast jag har varit lyckats ganska bra nu.
Känner mig rätt nöjd med mina val.
Det värsta var att välja skor.
Tog ganska lång tid men nu har jag lyckats eliminera till fem par.
Freud sa ju att det är när vi ska välja som vi får ångest, fast han menade nog inte att välja skor. Men enligt honom bottnar nog min ångest i något djupare.
I-landsproblem som sagt.
Det känns konstigt att packa ner sitt liv.
Min trygga lägenhet, borta från den i tre månader.
Jag är inte nervös eller rädd bara lite tom.
Känns konstigt alltihop.
Vet ju inte vad som väntar liksom.
Fixade skype igår så nu kan alla ringa mig och jag dem.
Skönt, kunna prata med alla ändå.
Jag är alldeles lugn inombords.
Ska bli roligt att åka, det känns så oerhört positivt.
Imorse när jag vaknade lös solen på mitt ansikte, jag blev så glad.
Vakna av det var så härligt sen öppnade jag fönstret och hörde hur fåglarna pratade med varandra.
Nu sitter jag vid datorn och dricker min första kopp kaffe.
Den är godast på hela dagen.
Första koppen alltså.
Livet känns skönt.
Lite senare kommer mamma och ska hjälpa mig.
Ikväll ska jag dricka öl med några vänner från skolan och imorgon ska vi äta frukost på ett amerikanskt café.
Mysigt.
Nu är det dags för mig att fortsätta packa.
S
Kommentarer
Trackback
