en klänning

Ok ytterligare ett uppdrag i livet avklarat.
Vad fort det gick, som allt annat.
 Psykplacering= Check,avklarad, finito, move on.

Går inte det är JUST DÄR jag vill stanna.
Men jag kan komma tillbaka, eller går det att att gå tillbaka i livet, backa.
Nej har svårt att tro det.
Fast det är nog skillnad på att backa och återvända.....

Ok jag ska ÅTERVÄNDA till psykiatrin.
Tror nog det kommer en tår eller två nu, igen.


Jag GLÖMDE bort mitt x födelsedag i veckan.
Då har man gått vidare.
Dagen består inte längre av total fixering av honom... Det har den inte gjort på länge...
Fattade det dagen efter, ringde och kännde hur det knep till i hjärtat.
Det var ngt speciellt, vi två.
Jag tror jag vill kalla det KÄRLEK i det inre.
 
Det försvinner inte, jag kan bara logiskt tala om för mig själv att vi inte ska leva ihop.
Jag vill inte leva med honom.

De senaste dagarna har jag vågat närma mig musik jag lyssnade på i Indien.
Ok för er som inte vart ute och rest kan jag förstå om ni tycker detta låter hlet sjukt men jag har inte kunnat lyssna innan
Det slutar bara i flodvis med tårar. Det hände så mkt då. Vi levde konstant  med våra ipods....
Flydde till ensamhet. det var då och när vi sket som vi fick vara ifred.
Ifs vi sket jävligt ofta....
Ne men jag känner i hjärtat all musik från den tiden...
S håller nog med, spec Nepal.

OK det jobbigaste är nog Anthony and the Jonsons.
Jag lyssnade på dem hela resan och det första han gjorde närjag kom hem var att sätta på just min favoritlåt.
Han kunde inte veta.
Men men... Det var då.
Jag lyssnar BTW inte på den låten.
Bläddrar fort förbi när den kommer.

Varför är det så smärtsamt.
Det är ju det gamla......

Nu nalkas Helsingfors.

LÄngtar......


S