en klänning

Försov mig idag för första gången. Egentligen ganska imponerande med tanke på vilka sena kvällar det blivit här ibland.. Fast imorse försov jag mig inte pga festande utan pga svettningar, snorande och hostande hela natten. Har lyckats bli förskyld första gången på ett år typ. Sjukt bra tajming. När jag stressat iväg till sjukhuset inser jag att jag verkligen är dålig. Flåsade när jag gick i trappan till avdelningen och kallsvettades. Med tanke på vilka infektionskänsliga patienter det ligger på avdelningen var det bara att vända i dörren. Kom iaf bara 8 min sent trots att jag vaknade 5 min innan jag borde gått hemifrån. Ja så nu missar jag resten av veckan. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det hela. Bedömingssamtal på fredag får se vad de säger då.
Hoppas jag blir godkänd ändå.
Har ett relativt stort arbete att skriva men min koncentrationsförmåga är kraftigt reducerad för tillfället. Huvudet känns som en betonggris. Men sakta men säkert går det framåt. Störigt att jag vanligtvis hade varit klar med det om jag hade varit i form.

Igår åkte även Jin, min kära koreanska vän. Sorgligt. Var lite nere hela kvällen.
Känns så barnsligt på ett sätt. Herregud jag har varit med om värre grejer och knappt fällt en tår bara rest mig upp och gått vidare. Men nu tror jag lite att jag vill sörja, tänka tillbaka på denna fantastiska tid..
Brukar ju normalt inte lägga in bilder men tänkte ändå låta er ta visuell del av mitt liv här...
Först en vanlig morgon innan jobbet...Sedan möte med några kollegor och Nancy...Bästa teametJag och Jin



Farewell partyAvslutar med en bild på mig och världens underbaraste roomie.

Ja, jag har verkligen haft det underbart.
Fast det ska bli skönt att komma hem.
Ligga i mannens armar och umgås med mina kära vänner...

Sverige here I come.

S