en klänning

En ledig helg.
Varit mycket fest.
Igår satt jag med bikini i en badring och sörplade vitt vin på ett poolparty.
Tungt.
I fredags var det irländsk pub+liveband+falafel klockan fyra på morgonen.
Klockan fem stog jag på tågstationen och tittade på en rosa,vit, blå himmel och talade om för mina medmänniskor hur vackert det var.
De höll med.
Speciellt efter typ många, många öl.

Tänker på hur annorlunda livet kan vara. För bara ett par månader sen satt jag i min hörnsoffa i Kortedala och pluggade, åkte till skolan och jobbade den mesta av min lediga tid.
Nu bara jag njuter.
Träffar nya mskor hela tiden, skrattar mkt och tar inte livet på så stort allvar.
Det tror jag att jag verkligen lärt mig här. Att inte ta allt på så stort allvar. Blir så lätt att man liksom ökar prestationsångesten då.

Jag bara befinner mig i stunden, här.
Känns konstigt och tråkigt att jag måste börja säga hejdå till många personer som jag tycker väldigt mycket om. Nu är ju snart denna fasen i mitt liv över. Snart går jag in i en ny.
Så är ju livet hela tiden, faserna går in i varandra.
För ett par år sedan jobbade jag heltid, bodde i ett hus och hade trädgård.
Sen helt plötsligt pluggade jag, var tillbaka i min lgh och var ensam.
Inte ensam,ensam men ja ni förstår..
Förändringen gick på en sekund typ.

Ngr av mina gamla klasskamrater har fått barn. Deras liv ser ju verklgen helt annorlunda ut än mitt.
Livet kan ju förändras så snabbt och med det menar jag inte att ngt dramatiskt,tragiskt måste hända... Utan att förutsättningar ändras.

Som jag har berättat innan finns det en man.
Vet inte alls hur det kommer bli sen. När jag kommer hem.
Jag saknar hans närvaro.
Jag bryr mig inte ett dugg om framtiden, bara jag får vara med honom.
I hans närvaro.
Vakna bredvid honom.

Men jag kan inte veta hur det blir.
Men idag, nu vill jag vara med honom.
Jag kan bara veta en dag i taget.

Nu ska jag gå ut och promenera  solen.

S