Första advent, släkten
Nu drar helgen mot sitt slut. Jag sitter i soffan med datorn i knät och dricker kaffe och äter avokado med Melissa Horn ur högtalarna. Fantastiskt.
Helgen började med att jag lurade med mamma till hennes gamla BB-kompis. Hon har en dotter som också heter Sarah. Sarah hade världens sötaste mage med en liten bebis inuti. Jag vill med ha. Det är typ det enda jag tänker på now-a-days. Jag VILL ha. NU. Jag vill ha barn, vara förälder tillsammans med min man. Ge mig ut på den resan tillsammans med honom. Föräldraresan. Fast det är ju så att jag först ska ge mig ut på Afrika resa. Fast ibland känns det som jag inte kommer att åka. Jag vet inte varför men det bara känns så. Som att jag ska vara hemma med min älskade.
Fast Afrika är min dröm. sen jag var liten flicka. Jag fick ett stipendium med en kompis så nu ska vi åka i åtta veckor. Det är coolt. Jag har inte fattat än och kommer nog inte göra det förrän jag landar på Kenyiansk mark. När jag står där med sletna shorts, sandaler, solglasögon och en stor grå ryggsäck med flaggor från Thailand, Indien och Nepal på.
Föräldraskapet får vänta. Min man vill vänta lite med. Det känns smartast. Fast jag vill inte vara smart.
Vi har pratat om samboskap. Han vill nu och jag känner väl spontant att det kan vänta tills jag kommer hem. Jag åker ju i slutet på februari. Men det är klart att jag vill skapa ett gemensamt hem med honom, nu. Det är lite komplicerat för hans del. Han kan inte bara säga upp där han bor nu. Jag tänker att vi kommer bo ihop när det är meningen. Naturen brukar lösa det om man bara har lite tillit. Hans syster tyckte jag kunde flytta in där tills jag åker. Vi får se. Vet inte om jag pallar att bo där. Vill nog hellre bo med bara min älskade. Fast det är jobbigt att bo på två ställen. Måste alltid tänka på att jag ska ha kläder och andra grejer med mig. Nu bor ju inte vi jättelångt ifrån varandra men ändå...
Jag saknar honom. Hans ansikte och kropp. Hans närvaro. Herregud det har gått fyra dagar. Tänk åtta veckor. Fy. Det blir tufft. Ja ja. Imorgon ska han ringa. Ska bli härligt att höra hans röst.
Tillbaka till min beskrivning av helgen..
I lördags åkte jag och mamma till mormor i Lysekil. Dagen började med loppis. Jag älskar, älskar , älskar. Hittade massa fint. Nu står det mesta på diskstället. Sen har vi myst med mormor och idag kom resten av släkten. Mys. Vi är stor släkt. Tror vi var 13 personer idag och då var inte alla med ens. Fast det blir lite jobbigt med ljudnivån. Alla pratar i mun med varandra. Jag har lite svårt att höra mina egna tankar. Säga vad man vill om sina släktingar men jag är glad att de finns. Stort skyddsnät. Det finns alltid någon som fångar en när man faller.
Många säger att defår lite ångest sådär på söndagen. Inte jag. Jag älskar söndagar! Lugnt och skönt. Jag brukar bara gå runt och lulla hela dagen. Nu ska jag nog hoppa ner i ett bad tror jag.
Idag är det ju första advent. Jag har längtat. Längtat efter ljuset i alla fönster och att ta fram pyntet. Krypa upp i soffan och dricka glögg. I mitt fönster hänger en vit julängen som hängt i mitt sovrumsfönster varje december så länge jag kan minnas. Den är så vacker. Fast när jag var liten ville jag ha en i guld men idag vill jag ha den jag har.
Ska försöka hitta något fint luciatåg att gå och titta på. Jag älskar julsånger. Körer... Som sagt nu är det dags att hoppa ner i badet.
Ny vecka, ny kurs, en trip till Helsingborg väntar.
Fast allra precis nu väntar ett bad och sedan att krypa ner i min renbäddade säng. Jag har bäddat med vita påslakan så hela vardagsrummet lyser upp.
S
Helgen började med att jag lurade med mamma till hennes gamla BB-kompis. Hon har en dotter som också heter Sarah. Sarah hade världens sötaste mage med en liten bebis inuti. Jag vill med ha. Det är typ det enda jag tänker på now-a-days. Jag VILL ha. NU. Jag vill ha barn, vara förälder tillsammans med min man. Ge mig ut på den resan tillsammans med honom. Föräldraresan. Fast det är ju så att jag först ska ge mig ut på Afrika resa. Fast ibland känns det som jag inte kommer att åka. Jag vet inte varför men det bara känns så. Som att jag ska vara hemma med min älskade.
Fast Afrika är min dröm. sen jag var liten flicka. Jag fick ett stipendium med en kompis så nu ska vi åka i åtta veckor. Det är coolt. Jag har inte fattat än och kommer nog inte göra det förrän jag landar på Kenyiansk mark. När jag står där med sletna shorts, sandaler, solglasögon och en stor grå ryggsäck med flaggor från Thailand, Indien och Nepal på.
Föräldraskapet får vänta. Min man vill vänta lite med. Det känns smartast. Fast jag vill inte vara smart.
Vi har pratat om samboskap. Han vill nu och jag känner väl spontant att det kan vänta tills jag kommer hem. Jag åker ju i slutet på februari. Men det är klart att jag vill skapa ett gemensamt hem med honom, nu. Det är lite komplicerat för hans del. Han kan inte bara säga upp där han bor nu. Jag tänker att vi kommer bo ihop när det är meningen. Naturen brukar lösa det om man bara har lite tillit. Hans syster tyckte jag kunde flytta in där tills jag åker. Vi får se. Vet inte om jag pallar att bo där. Vill nog hellre bo med bara min älskade. Fast det är jobbigt att bo på två ställen. Måste alltid tänka på att jag ska ha kläder och andra grejer med mig. Nu bor ju inte vi jättelångt ifrån varandra men ändå...
Jag saknar honom. Hans ansikte och kropp. Hans närvaro. Herregud det har gått fyra dagar. Tänk åtta veckor. Fy. Det blir tufft. Ja ja. Imorgon ska han ringa. Ska bli härligt att höra hans röst.
Tillbaka till min beskrivning av helgen..
I lördags åkte jag och mamma till mormor i Lysekil. Dagen började med loppis. Jag älskar, älskar , älskar. Hittade massa fint. Nu står det mesta på diskstället. Sen har vi myst med mormor och idag kom resten av släkten. Mys. Vi är stor släkt. Tror vi var 13 personer idag och då var inte alla med ens. Fast det blir lite jobbigt med ljudnivån. Alla pratar i mun med varandra. Jag har lite svårt att höra mina egna tankar. Säga vad man vill om sina släktingar men jag är glad att de finns. Stort skyddsnät. Det finns alltid någon som fångar en när man faller.
Många säger att defår lite ångest sådär på söndagen. Inte jag. Jag älskar söndagar! Lugnt och skönt. Jag brukar bara gå runt och lulla hela dagen. Nu ska jag nog hoppa ner i ett bad tror jag.
Idag är det ju första advent. Jag har längtat. Längtat efter ljuset i alla fönster och att ta fram pyntet. Krypa upp i soffan och dricka glögg. I mitt fönster hänger en vit julängen som hängt i mitt sovrumsfönster varje december så länge jag kan minnas. Den är så vacker. Fast när jag var liten ville jag ha en i guld men idag vill jag ha den jag har.
Ska försöka hitta något fint luciatåg att gå och titta på. Jag älskar julsånger. Körer... Som sagt nu är det dags att hoppa ner i badet.
Ny vecka, ny kurs, en trip till Helsingborg väntar.
Fast allra precis nu väntar ett bad och sedan att krypa ner i min renbäddade säng. Jag har bäddat med vita påslakan så hela vardagsrummet lyser upp.
S
Kommentarer
Trackback
