hos dig.
Idag när jag kom hem mötte min man mig i hallen.
Röda ögon.
Han trodde jag skulle vara hemma.
Jag hade inte svarat i telefonen på en timme eftersom jag sov på bussen.
Lättnaden i hans ansikte när jag kom innanför dörren.
Den sa mycket.
Är det kärlek?
Han var så orolig.
Visste inte vad han skulle ta sig till.
Nu är vi tillsammans.
Han sover med tunga, långsamma andetag med huvudet mot mitt bröst.
Den där känslan.
Av att kanske ha förlorat ngt man håller kärt.
Min älskade jag finns alltid hos dig.
S
Kommentarer
Trackback
