min resa
Det är ingen hemlighet att jag älskar att resa.
2005 var första gången jag reste.
Thailand.
Sedan dess har jag packat min gråa haglöfs ryggsäck 1 gng/år,
och rest bort.
Första helgen i december 2006 satte jag mig på ett flyg till Mumbai.
I slutet på masr 2007 nådde mina fötter svensk mark igen.
Det var en resa jag aldrig glömmer.
Jag minns nästan varje detalj.
Jag och mina vänner åkte ut i öknen med ett gäng kameler, 4 andra européer och några indier.
Vi red runt i öknen, sov i öknen, åt i öknen ett par dagar.
Och allt vi såg var sand och stäpp,
och var och ens inre själ.
Det var så tyst.
Sen åkte vi till en blå stad.
Jag köpte en huvudsjal som fick sitta på mitt huvud varje dag hela resan.
Sen tog vi världens längsta bussresa till Nepal.
Där försvann alla hämmingar
och allt säkerhetstänk.
För vi hade liksom lämnat Sverige och därmed blivit backpackers.
På resande fot.
Så underbar känsla.
Inga måsten mer än att äta och bajsa.
Vi flög tandemparagliding...
..bland berg och sjöar.
Vi hoppade bungyjump mitt emellan Himalaya bergen.
Sen pussades vi massa..
och drack öl när vi insåg att vi var ute och reste..
och levde bara för idag.
Vi lämnade Nepal och tog oss tillbaka till Indien.
Bussresan tog typ 52h.
Men det var det värt.
För i Dehli väntade Sofia och ett tåg till..
Agra.
Och Taj mahal.
Det var skitvarmt,
och så jävla coolt.
Så obeskriviligt vackert,
vi var lite i chock så vi satte oss i fönstret på Taj Mahal och njöt.
(dessvärre njöt alla indier av oss också,
så de tog miljoner kort, men vi var ganska vana vid det då)
Sen åkte vi till Varanasi,
åkte båt på Ganges klockan 5 på morgonen för att se,
soluppgången.
Åh dessa vackra soluppgångar.
Varje dag hela vår resa,
var det en ny sol som gick upp.
Aldrig någonsin har jag sett så vackra,
soluppgångar.
Inte ens i Thailand eller Afrika.
Kanske för att mitt sinne var lugnt,
och så fantastiskt lyckligt.
Vi åkte till Gokarna och levde hippieliv,
sov på stampat jordgolv,
sov på dagen och spelade gitarr på natten.
Umgicks med annat folk med lugnt sinne.
Jag njöt i min sjal,
i Kerala och av vattnet.
Fast vattnete var ifs Indiens sopptipp,
så det var inte särskilt rent.
Men sinnet...
Sen åkte vi till Goa,
rökte vattenpipa,
drack King Fisher,
och låg i hängmattan i en bungalow
och tittade på träden.
Sen satte jag mig i en taxi och på ett tåg
till Mumbai.
För att vinka hej då till mitt kära, kära Indien.
S
Kommentarer
Trackback
