en klänning

Fantastiska dag.
Vaknade när solen gick upp. Så vackert.
Bredvid mig en man i mitt knä som alltid såg ut som en ängel när han sov. Utanför fönstret vitt vinterlandskap med gul/rosa immel. Så fint.
Värmer så i hjärtat.
Jag kännde hur hela jag bara njöt med djupa andetag.
Satte mig bläddrade i en tidning och emellanåt pussade jag på min kära som tittade upp lite yrvaket och försökte pressa fram ett eller två trötta ord men han hann somna innan alla bokstavsljuden nådde mina öron.
Efter ett tag gick jag upp och satte på kaffe och Musikhjälpen. Vi önskade Something med Beatles men de har inte spelat den än...
Frukost i sängen och sen somnade jag om.
Bättre start på dagen? Tror inte det finns.

Nu jobbar min man och det ska jag med göra snart.
Jul snart.

Det kommer bli en intensiv vecka för min del.
Mkt jobb men jag ska försöka ta det lugnt när jag inte jobbar. Sova länge och pussa på min kära.
Vi har tänkt att vakna upp bredvid varandra på julafton. Sen åker han till sin famil och jag till min.

Jag tycker det har varit lite jobbigt det senaste.
Mkt folk runt oss och lite bara jag och han.
Men vi försöker göra lite mer ute och inte bara häcka inne.
Jag har lite svårt ibland att vara helt avslappnad när det är mkt folk jag inte känner helt.
Jag blir alltid lite besviken på mig själv då med. Jag tror inte att jag är sån och jag vill inte vara sån heller.
Det har ju varit mkt nya möten med "arbetskamrater" under hela hösten. Jag börjar känna mig lite trött på det hela.

I torsdags var jag på möte ang stipendiumet. Blev så peppad.
Det ska bli så kul.
Våren kommer dock bli sjuuukt intensiv. Kommer inte finnas mkt tid för andetag. Men jag får ta en sak i taget.
Intesivt är bra.
ag jobbar bäst då.
Då engagerar jag mig bäst, om jag måste för att hinna.

Nu ska jag fixa lunch och sen ut i kylan.

Vad skönt med lite vinter. Fast jag har svårt för kylan. Det har jag.

S

Sovande blogg.
Dåligt med bloggeriet.
Livet går i ett.
Mycket praktik, träning på kvällarna och mys med mannen.
Försöker hinna med mina vänner också men tiden räcker inte riktigt. Men just nu känns det inte som att det gör så mycket. Jag hinner träffa S eftersom vi bor ihop och alla andra verkar lika upptagna som mig så jag har inte så dåligt samvete. De vet att jag tänker på dem hoppas jag. Försöker ringa och skicka små sms så de vet att jag tänker på dem.

Igår insåg jag att mannen har krupit långt innanför mitt skal. Helt plötsligt förstod jag att han vet, han ser mitt inre och jag vill inte vara utan honom. Inte ens en dag. Hade jag kunnat hade jag tillbringat hela min dag bredvid honom och bara tittat på honom och njutit av hans närvaro.

Det är vinter nu eller höst? Vilken årstid är vilken? kanske är det fortfarande höst. Jag sitter iaf vid köksbordet, dricker te och tittar ut genom fönstret. Ut i mörkret. Ska krypa ner i et bad snart. Väntar bara på maten som jag ska ta med mig imorgon ska bli klar.
Det har blivit väldigt mycket rutiner det senaste. Upp tidigt, praktik, träning, hem och äta, sova. Så börjar det om. Trist. Fast samtidigt finns det en viss charm i det hela. Gillar att vara ledig på helgerna. Fredag em är ju fantastisk. Veta att man är ledig flera dagar framåt....

Nu ska jag återgå till matlagningen.
S
Liten höstbild från min 25-års dag från mitt kök där jag sitter nuh..

Hösten kryper in hos oss alla mer och mer.
Färgerna förändras, mörkret kryper in. Nu är det mörkt fler timmar än det är ljust.
Jag har nog varit lite svår att ha och göra med det senaste.
Mycket ego.
Mycket jag, jag, jag.
Och mycket lite hänsynstagande till min omgiving.
Samtidigt har jag så svårt att uttrycka vad jag vill.
Vet inte alltid, svårt att lyssna inåt.

Får liksom lite dåligt samvete för att jag har varit ego och då blir det istället att ja gör saker jag inte riktigt vill.
Svårt att bara släppa taget om mitt öde.

Pratade med en vän idag om hur vänskap förändras.
Besvikelse ibland kanske över att det inte längre är som det var. Ska man prata om det eller bara låta det vara. Acceptera. Är ju så svårt när förändringen är lika med en distansiering. Svårt att acceptera sånt.
Jag trodde inte jag tyckte det var svårt längre.
Att acceptera verklighten sm den är. Jag har tvingats göra det så många gånger för att må bra. Men ändå, svårt att bara acceptera. Analyserar gärna sönder allt och ofta lägger jag skulden på mig själv. Kanske det inte är någons fel utan bara en del av livet?
Människor kommer och går i ens liv.
Men vad gör man när man är på väg att förlora någon man inte vill förlora?
När är det mitt fel?
När är det en del av livet?


En dag i taget.
Det är bara så man ska leva.
För imorgon vet man inget om.

Jag har pratat mycket med mannen om kärlek. Vad det är och vad det innebär att älska. Vara lycklig i en relation.
Han är så fin. Och lugn.
Han sa att för honom är det mycket att vara kär i någon och det är besvarat. Vad rätt han har.
Det är ju det som gör en så lycklig, att veta att den man älskar och vill vara med också vill vara med mig.

Jag vill bara vara med honom, mest hela tiden.
Imorgon hoppar jag över en föreläsning för att få vara tillsammans med honom.
Kanske därför jag känner mig så ambivalent.
För att det jag vill oftast nu i mitt liv är att få ligga i hans armar.

Man blir verkligen lite knäpp av att vara kär.
Jag ska försöka njuta.
Utan att ha dåligt samvete för alla i min omgivning.
Jag måste bara vara ärlig och säga hur jag vill ha det.

För självklart vill jag umgås med mina vänner också.
Utan dem är jag ju ensamast i världen.
De är mitt skyddsnät.
Det är bara svårt att hitta en balans i allt.
Förändring är inte alltid lätt, fastän den är underbar.


Nu ska jag bläddra i tidningar och sen ska jag iväg och träna yoga.

S

Håkan är bra.
Jättebra.
Igår var jag där. På Liseberg.
Han är en liten poet som Lasse och Timo. Jag gillar mycket.
Känslan fyller upp hela min kropp.
Kanske inte mest med Lasse utan mer Timo och Håkan.
Allra, allra mest med Timo.
Lyssnar på honom nu.
Såg honom på Liseber förra året.
Poetiskt.
I can´t live if living is without you... Sjunger han.

Ibland när jag har det så bra som jag har nu blir jag nästan lite rädd. Tänk om det händer något med min kära. Stanna hos mig.
Jag försöker leva här och nu. Inte tänka framåt. Jag får panik då, lite iaf.
Vet inte varför.
Jag frågade min man igår hur han beskriver mig och något som berörde mig starkt var att han sa att inga svarta hemligheter skulle förändra hur han kännde för mig.
Åh min kära.
Vet du hur mcket jag tycker om dig?
Jag gillar att ligga och titta in i hans vackra ögon, hans fina läppar.
Går inte att beskriva hur de känns inne i mig då.
Välbefinnande.


Pratade precis med S.
Min kära vän.
Min studietid präglas mycket av hennes närvaro trots att vi bor i olika städer.
Vi pratar mycket i telefon. Delar varandras vardag och tankar.
Hon har varit mitt stöd många gånger.
När det gäller är hon som en fura. Stabil.
Vi har väldigt kul också. Jag skrattar högt nu när jag tänker på div episoder men det är inget jag tänker dela med mig av här.

Min syster och hennes kära vänner har invanderat min och S:s lägenhet. Igår var de på Håkan, idag var de på stan och ikväll blir det stor mingelfest. Ska bli roligt.
Jag ska ha på mig min nya, oanvända, svarta läderkjol. Secondhand fynd.
Rödvinet väntar på att bli öppnat.
Tyvär kan inte min man stå bredvid mig ikväll.
Men jag kryper nog ner bredvid honom sen inatt..

Jag mår bra i hjärtat.

S