Hem
Funderat länge på att skriva ett inälgg. Haft svårt att bestämma vad jag ska skriva.
Vart jag ska börja.
I tisdags kväll kom jag hem. Alltså hem hem till MIN lägenhet.
Konstigt var det men väldigt skönt. Samtidigt insåg jag att jag inte längre har samma kärlek till den. Min trygghet är inte i min lägenhet utan i mig. Jag gilar verkligen mitt hem som jag skapat och som jag har råd att betala själv. Men det känns annorlunda nu. Tror att jag kanske hittat hem mer inuti.
Kanske.
Märker att jag allt oftare klarar av att registrera en känsla utan att analysera sönder den och varför jag känner den. bara låter den få finnas i mig. Inte massa frågor. Sådan har jag alltid varit. VARFÖR, VARFÖR, VARÖR? Så har nog hela mitt liv varit. Efter varenada episod och känsla som hänt eller kännts så har frågan varför poppat upp. Mycket sällan att den fått svar. Nu försöker jag nog att bara låta saker ske utan att fråga mig själv varför. Vet inte om det är bättre eller sämre men det känns iallafall mer avslappnat nu. Inombords alltså.
Midsommarafton idag.
Då man ska vara med nära och kära.
Jag har varit ensam.
Jobbade fm och när jag kom hem somande jag i nästan tre timmar. Vaknade fyra imorse pigg. Iaf nu på kvällen har jag tittat på Livet från den ljusa sidan. Har sett den innan men jag kom inte ihåg den. Den var fin. Mjukt i hjärtat blev det. Det stog mellan den och Billy Elliot. Som sagt blev det Livet från den ljusa sidan. Jag gillar Jack Nichelson ( eller hur han nu stavar sitt efternamn).
Iaf det har inte varit så jobbigt att vara själv. Jag har bara låtsas att det var en alldeles vanlig dag.
Jag har varit ensam för att alla mina vänner åkt från staden och som ni redan vet kan jag tyvär inte fira med mina föräldrar.
Fast det har varit rätt skönt att vara själv.
Jag behövde sova.
Jobbet var mysigt idag. Jag trivs. Tyvär ryktas det om sparkrav. Trodde min avdelning var skonad av sådnat men tydligen inte. Får se hur länge jag får jobba men den värsta ekonomiska krisen för min del är löst nu. Får ju pengar av csn i augusti och nu har jag ju jobbat i juni så jag får pengar i juli. Lugnt på den fronten alltså. Inte fett med pengar precis men det går runt iaf.
Nu ska jag läsa min bok.
Ingen teglesten. Måste skaffa mig en ny.
Jag har aldrig egentligen gillat tegelstensböcker men nu tycker jag det har en viss charm.
Veta att man har något framför sig som inte tar slut på ett tag liksom.
Intemycket i livet man vet det om.
Det är så skört, livet alltså.
Vill lära mig att njuta mer här och nu.
Stanna upp och bara existera.
Det brukar jag vara bra på när jag är ledsen.
Sov gott.
S
Vart jag ska börja.
I tisdags kväll kom jag hem. Alltså hem hem till MIN lägenhet.
Konstigt var det men väldigt skönt. Samtidigt insåg jag att jag inte längre har samma kärlek till den. Min trygghet är inte i min lägenhet utan i mig. Jag gilar verkligen mitt hem som jag skapat och som jag har råd att betala själv. Men det känns annorlunda nu. Tror att jag kanske hittat hem mer inuti.
Kanske.
Märker att jag allt oftare klarar av att registrera en känsla utan att analysera sönder den och varför jag känner den. bara låter den få finnas i mig. Inte massa frågor. Sådan har jag alltid varit. VARFÖR, VARFÖR, VARÖR? Så har nog hela mitt liv varit. Efter varenada episod och känsla som hänt eller kännts så har frågan varför poppat upp. Mycket sällan att den fått svar. Nu försöker jag nog att bara låta saker ske utan att fråga mig själv varför. Vet inte om det är bättre eller sämre men det känns iallafall mer avslappnat nu. Inombords alltså.
Midsommarafton idag.
Då man ska vara med nära och kära.
Jag har varit ensam.
Jobbade fm och när jag kom hem somande jag i nästan tre timmar. Vaknade fyra imorse pigg. Iaf nu på kvällen har jag tittat på Livet från den ljusa sidan. Har sett den innan men jag kom inte ihåg den. Den var fin. Mjukt i hjärtat blev det. Det stog mellan den och Billy Elliot. Som sagt blev det Livet från den ljusa sidan. Jag gillar Jack Nichelson ( eller hur han nu stavar sitt efternamn).
Iaf det har inte varit så jobbigt att vara själv. Jag har bara låtsas att det var en alldeles vanlig dag.
Jag har varit ensam för att alla mina vänner åkt från staden och som ni redan vet kan jag tyvär inte fira med mina föräldrar.
Fast det har varit rätt skönt att vara själv.
Jag behövde sova.
Jobbet var mysigt idag. Jag trivs. Tyvär ryktas det om sparkrav. Trodde min avdelning var skonad av sådnat men tydligen inte. Får se hur länge jag får jobba men den värsta ekonomiska krisen för min del är löst nu. Får ju pengar av csn i augusti och nu har jag ju jobbat i juni så jag får pengar i juli. Lugnt på den fronten alltså. Inte fett med pengar precis men det går runt iaf.
Nu ska jag läsa min bok.
Ingen teglesten. Måste skaffa mig en ny.
Jag har aldrig egentligen gillat tegelstensböcker men nu tycker jag det har en viss charm.
Veta att man har något framför sig som inte tar slut på ett tag liksom.
Intemycket i livet man vet det om.
Det är så skört, livet alltså.
Vill lära mig att njuta mer här och nu.
Stanna upp och bara existera.
Det brukar jag vara bra på när jag är ledsen.
Sov gott.
S
Tom
En dag till på jobbet.
Hade det hur lugnt som helst idag, ändå är jag helt slut.
Känner mig helt tom.
Misstänker att det har med P att göra.
Känns så konstigt.
Hela familjen är så sönderslagen.
Hur lagar man? Det funkar inte med Karlssons klister.
Trodde jag klarade mig bra med de jag har runt mig.
Tacksam över alla mina vänner och mina systrar men ibland vill jag liksom bara har någon som tar hand om mig.
Som fyller upp min tomhetskänsla.
Jag vet, vet att det inte funkar så.
Bara jag kan fylla tomheten. Min egen självkänsla.
Beror nog på omställningen också.
Först Helsingfors med massa folk runt mig och sen hem till verkligheten.
Med nya arbetskrav som jag tycker är roliga, absolut, men ändock krävande.
Sen hem till familjeverkligheten.
Varför var det lättare därborta?
Jag vill ha tillbaka det gamla.
Familjen.
Det går inte.
Usch är nog lite nere idag.
Tom som sagt.
Har redan kännt alla känslor som går att känna. De är slut nu.
Tid.
Tiden läker alla sår om man släpper taget.
Lättare sagt än gjort.
Släpp taget Sara.
Ett, två, tre hoppa.
S
Hade det hur lugnt som helst idag, ändå är jag helt slut.
Känner mig helt tom.
Misstänker att det har med P att göra.
Känns så konstigt.
Hela familjen är så sönderslagen.
Hur lagar man? Det funkar inte med Karlssons klister.
Trodde jag klarade mig bra med de jag har runt mig.
Tacksam över alla mina vänner och mina systrar men ibland vill jag liksom bara har någon som tar hand om mig.
Som fyller upp min tomhetskänsla.
Jag vet, vet att det inte funkar så.
Bara jag kan fylla tomheten. Min egen självkänsla.
Beror nog på omställningen också.
Först Helsingfors med massa folk runt mig och sen hem till verkligheten.
Med nya arbetskrav som jag tycker är roliga, absolut, men ändock krävande.
Sen hem till familjeverkligheten.
Varför var det lättare därborta?
Jag vill ha tillbaka det gamla.
Familjen.
Det går inte.
Usch är nog lite nere idag.
Tom som sagt.
Har redan kännt alla känslor som går att känna. De är slut nu.
Tid.
Tiden läker alla sår om man släpper taget.
Lättare sagt än gjort.
Släpp taget Sara.
Ett, två, tre hoppa.
S
En sak till...
Glömde säga en sak.
Jag är såååååå glad för att jag är jag.
Det här året har varit så roligt (hittills).
Yey.
Tack till alla mina kära vänner.
You are the best.
S
Jag är såååååå glad för att jag är jag.
Det här året har varit så roligt (hittills).
Yey.
Tack till alla mina kära vänner.
You are the best.
S
Landat
Nu har jag nog börjat landa hemma.
Hunnit träffa mina vänner, kommit in i vardagen lite.
Jag har börjat jobba också. Ibland undrar jag lite vad jag gett mig in på. Hallå vad har jag valt egentligen?! Kunde inte valt ngt svårare....Så går mina tankar.
Det är svårt. Sjuka personer mår inte bra, inte deras anhöriga heller. Jag är så rädd för att inte ha svar, inte veta vad jag ska göra i akuta situationer. Samtidigt så vet jag ju att oftast vill man inte ha svar man vill ha tröst. Alla är ju givetvis olika men oftast är det stöd patienten och de anhöriga söker.
Jag måste vara ödmjuk mot mig själv. Jag kan inte allt men jag kan lära mig.
Verkar vara en bra avdelning, jag trivs i personalgruppen. Det är viktigt. Bra läkare.
Blivit lite intensivt med mannen.
Jag längtar till min lägenhet. Trött på att bo i resväskor. Fast det är otroligt mysigt att veta att det är ngn hemma. Ngn att krypa ner bredivd. Denna ngn är HAN.
En dag i taget.
Jag bara njuter varje sekund. Inte titta för långt fram.
P sjuk igen.
Fick veta det igår. Blev helt tom.
Inga känslor.
Jag tror inte det finns ngr känslor kvar när det gäller det där.
Jag bara känner att det aldrig kommer ta slut.
Tror jag har nått ngt slags accepterande.
Det kan pågå resten av mitt liv.
Stay away. Det är min räddning.
Leva mitt liv.
För det är mitt ansvar.
Se till att jag är lycklig.
Jag mår bra nu.
Många vänner runt mig och mina älskade systrar. Nästa vecka är de båda här. Nära mig.
Då får jag min lgh också.
Vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag.
Ledig.
Kanske åka in till stan och läggamig i ngn park och läsa en bok.
Men det är ju det här med vädret. Orkar inte bli blöt.
Det blev jag igår.
Kanske stannar inne och ligger på soffan hela dagen.
Dricker kaffe.
Känns rätt soft det med.
S
Hunnit träffa mina vänner, kommit in i vardagen lite.
Jag har börjat jobba också. Ibland undrar jag lite vad jag gett mig in på. Hallå vad har jag valt egentligen?! Kunde inte valt ngt svårare....Så går mina tankar.
Det är svårt. Sjuka personer mår inte bra, inte deras anhöriga heller. Jag är så rädd för att inte ha svar, inte veta vad jag ska göra i akuta situationer. Samtidigt så vet jag ju att oftast vill man inte ha svar man vill ha tröst. Alla är ju givetvis olika men oftast är det stöd patienten och de anhöriga söker.
Jag måste vara ödmjuk mot mig själv. Jag kan inte allt men jag kan lära mig.
Verkar vara en bra avdelning, jag trivs i personalgruppen. Det är viktigt. Bra läkare.
Blivit lite intensivt med mannen.
Jag längtar till min lägenhet. Trött på att bo i resväskor. Fast det är otroligt mysigt att veta att det är ngn hemma. Ngn att krypa ner bredivd. Denna ngn är HAN.
En dag i taget.
Jag bara njuter varje sekund. Inte titta för långt fram.
P sjuk igen.
Fick veta det igår. Blev helt tom.
Inga känslor.
Jag tror inte det finns ngr känslor kvar när det gäller det där.
Jag bara känner att det aldrig kommer ta slut.
Tror jag har nått ngt slags accepterande.
Det kan pågå resten av mitt liv.
Stay away. Det är min räddning.
Leva mitt liv.
För det är mitt ansvar.
Se till att jag är lycklig.
Jag mår bra nu.
Många vänner runt mig och mina älskade systrar. Nästa vecka är de båda här. Nära mig.
Då får jag min lgh också.
Vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag.
Ledig.
Kanske åka in till stan och läggamig i ngn park och läsa en bok.
Men det är ju det här med vädret. Orkar inte bli blöt.
Det blev jag igår.
Kanske stannar inne och ligger på soffan hela dagen.
Dricker kaffe.
Känns rätt soft det med.
S
Hemma
Sitter i köket nydschad, med ett glas rödvin i handen och tittar på när mannen lagar mat till mig.
Life is peachy.
Är så glad hela vägen in i hjärtat.
Idag har jag varit och träffat några klasskamrater och förberett seminarium tills på torsdag. Vi satt ute i solen hela dagen och åt. Jobbigt att plugga.
Svensk sommar är så vacker. Jag ryser i hela kroppen.
Jag hade på mig en vit sommarklänning och kände mig lite som en midsommarbrud.
Nordbor får verkligen en helt annan mentalitet när det är sommar.
Alla är så glada, öppna.
Jag mår bra.
Kommer upprepa det hela detta blogginlägg.
Jag är så tacksam för allt jag har.
Inte ledsen för det jag saknar.
Jag blir så glad de få gånger jag klarar av att hålla kvar i den känlsan.
Lycka, lycka , lycka och väldigt mycket tacksamhet i hjärtat.
Efter att jag pluggat klart åkrte jag och träffade K och E.
Vad underbart det var att träffa dem igen!
Konstigt , för det kändes inte som det var längesen vi sågs.
Vi satt på en uteservering i solen och bara pratade.
Så glad att jag har dem.
Mina kära, kära vänner.
Vi har knappt känt varandra i två år och de står mig så nära.
Idag är jag glad.
Nu ska jag återgå till att njuta av sällskapet som står vid spisen.
S
Life is peachy.
Är så glad hela vägen in i hjärtat.
Idag har jag varit och träffat några klasskamrater och förberett seminarium tills på torsdag. Vi satt ute i solen hela dagen och åt. Jobbigt att plugga.
Svensk sommar är så vacker. Jag ryser i hela kroppen.
Jag hade på mig en vit sommarklänning och kände mig lite som en midsommarbrud.
Nordbor får verkligen en helt annan mentalitet när det är sommar.
Alla är så glada, öppna.
Jag mår bra.
Kommer upprepa det hela detta blogginlägg.
Jag är så tacksam för allt jag har.
Inte ledsen för det jag saknar.
Jag blir så glad de få gånger jag klarar av att hålla kvar i den känlsan.
Lycka, lycka , lycka och väldigt mycket tacksamhet i hjärtat.
Efter att jag pluggat klart åkrte jag och träffade K och E.
Vad underbart det var att träffa dem igen!
Konstigt , för det kändes inte som det var längesen vi sågs.
Vi satt på en uteservering i solen och bara pratade.
Så glad att jag har dem.
Mina kära, kära vänner.
Vi har knappt känt varandra i två år och de står mig så nära.
Idag är jag glad.
Nu ska jag återgå till att njuta av sällskapet som står vid spisen.
S
