en kopp grönt te

Jag hade eller har en vän sedan länge tillbaka.
De senaste åren har vi inte setts så mkt.
Men det var ett tag vi sågs varje måndag och senare torsdag för att dricka te, äta ostmacka och titta på Ally Mcbeal.
Hon skulle alltid ha hundra sockerbitar i sitt te.
Ganska fin tradition tycker jag.
Min vän jag tänker på dig.
S

2003

Nostalgia.
Jag lyssnar på Björk, Selmasongs.
Lyssnade jag på mkt under gymnasietiden.
Jag var nog lite svår fast utåtriktad.
Kanske låter lite dubbelt.
Men jag var sån.
Två sidor var jag nog många gånger.
Den som skrattade högst men samtidigt hade väldigt ont i hjärtat.
Hade ngr vänner som såg igenom det.
En hette Klara.
Ja hette.
Hon dog 19 januari 2003.
Klara skrattade högre än mig.
Var alltid glad, nästan.
Ingen kan vara glad jämt.
Men Klara var det nästan.
När hon grät höll jag hennes huvud.
Vi åt gröna vindruvor tills vi kräktes.
Stretchade kvällarna igenom.
Pratade om prestaionsångest.
Vi dansade ju på den tiden.
När vi inte dansade stretchade vi.
Hela vårt liv kretsade kring dans.
Sen hade jag en vän, Maria.
I min klass.
Hon kom från skogen.
Var mer lik mig än Klara.
Vi dansade i Botaniska trädgården.
Lyssnade på Björk.
Drack rödvin och pratade om hur vindarna blåser.
När Klara dog.
Blev vi chockade och väldigt ledsna.
Maria höll mig när jag inte kunde gråta.
Jag höll henne när hon grät.
Jag kunde inte gråta.
Tårarna fanns inte.
Jag grät lite på begravningen.
Men det var det.
Ibland blir man så ledsen att det inte finns tårar.
2003 ville jag vara större än jag var.
Ville så gärna kunna allt.
Vi tog studenten med en klump i halsen.
För det saknades en person.
Maria och jag fortsatte umgås året ut.
Jag minns inget efter maj.
Mest att jag sov.
Tänkte tomma tankar.
Pratade inget om det som var tungt.
För jag förstod inte.
Nu förstår jag att det är det som är chock.
Livet är orättvist.
Det var orättvist att Klara dog.
Ingen kunde i sin vildaste fantasi föreställa sig att hon inte skulle leva 19 januari 2003.
Men så är livet.
Man kan inte alltid bestämma.
Vad som händer.
När Klara hade dött kännde jag mig ensam.
Fast jag var absolut inte ensam.
Alla ville stötta men ingen kom in.
In i mitt hjärta.
Idag nästan åtta år senare tror jag
Att det inte är så lätt att nå in dit.
Till mitt hjärta.
Hittar jag ens dit själv?
Fast jag tror det är lättare nuförtiden.
Vi har ju alla ärr.
Vi måste bara förstå dem för att läka dem.
Annars tar man med sig bagaget vidare hela tiden.
Simon har lärt mig att flyga.
Inte låta bagaget tynga ner.
Det finns ju där fortfarande.
Men man kan ju släppa det en stund.
Och flyga.
Simon har också hittat in.
I mitt hjärta.
S

mera snö.


Mera snö.
Mera snö.
Fröken vår. Kom snart.
Jag vet att du sover gott där under ditt vita täcke men vi saknar dig.

Jag längtar till detta med. Inte bara fröken vår.
Om fem veckor är jag i tropiskt klimat.
Men jag hade velat träffa fröken vår först.


Tog mig upp imorse till skolan.
Tentan gick bra. Tror jag klarade den.
Skönt.

Bara att börja förbereda mig till nästa.
Som infaller sig på måndag.
Jag är trött.
Ser så sleten ut.
Mina ögon.
De vill vila.

Tror jag ska läsa någon timme idag bara.
Sedan vila, ladda upp för helgen.

Ikväll vill jag slappa framför Mad Men i min mans famn.
Han brukar stryka mig över håret och pussa mig i pannan när jag är trött.
Precis som han försöker skänka mig kraft.
Jag har skickat iväg honom i helgen. Eller sagt att jag inte hinner träffa honom alls.
Han fatta vinken.
Tror han skulle hem till Vänserborg. Jag vill följa med.
Gå långa promenader i vinterlandskapet och dricka Sveriges äckligaste kaffe på ett lokalt fik.

Jag har röda naglar, röda läppar och en röd rosett i håret.
Älskar röda naglar och läppar.
Gör mig glad.
Runt halsen hänger ett halsband med en kopp och en sked i miniformat.
Söt.

Jag har en vän som alltid förvånar mig på ett sätt.
Hon gör mig så glad.
Säger alltid så fina saker när man minst anar det.
Idag sa hon att hon var så glad för att jag träffat min man.
Bara sådär.
Hon pratar alltid från hjärtat.
Så ärlig och ödmjuk.
Jag vill vara mer sån.
Kära E du vet väl hur mycket jag tycker om dig?
Tror jag inte säger det så ofta till dig.


Min ena syster har flyttat hem till Glteborg.
Så glad för att hon är hemma.
Vi hörs mer nu.
Hon är stor. Inte minst i familjen längre.
Fast det är hon ju fast hon är nog klokast.
Den som handlar mest rationellt.
Älskade syster.
Och älskade syster där borta söderut.
Vad skulle jag göra utan er.
Min familj.

Vi ska få ett syskon till.
Pappa tyckte tydligen det var läge att skaffa fler barn.
Utan att berätta för oss.
Hela släkten utan vi, barnen, visste i sex veckor.
Pappa berättade inte ens för oss.
Jag har inget  mer att säga om det.
Det är som det är.
Pappa lever sitt liv och jag mitt.
Fast jag har varit arg för att jag fick veta sist. Nästan.
Mamma fick veta sist.
Stackars Mamma.


Lyssnar på Maia Hirasawa.
Hon har släppt ny skiva.
Älskar hennes röst.

Livet är.
Det bara är.
Som det är.

Jag är lycklig.
Min man och jag har en hemlis.
Berättar nästa vecka.

S


Morgon

Vaknade 740 idag. Mina vänner sover.
M i min säng och S i sin.
S åker på onsdag. Konstigt.
Vi satt uppe allihop igår och kollade på Star Wars men jag orkade inte hålla mig vaken.
Har sovit gott inatt. Vill gå och träna men mina vänner protesterar. De har kanske rätt.
Undra om jag behöver vila lite till.
Ska gå ut och promenera sen får se vad kroppen pallar.

Det är så vackert ute.
Alldeles vitt och solen lyser på snön.
Pratade med min kära nyss. Konstigt att han inte sov med mig inatt.
Han hade druckit öl med en vän. Det lät gott.

Nu har tjejerna vaknat. De håller på och gör frukost för fullt. Jag har ätit redan och nöjer mig med ytterligare en kopp kaffe. Älskar kaffe på morgonen.
Nu ska jag återgå till mina vänner.

Här är de för tre år sedan nästan exakt i Agra, Indien. Här sitter de på vår balkong på vårt hostell. Vi hade precis kommit fram, rest sedan fyra på morgonen och beställt dagens första måltid. Underbar tid.

S

RSS 2.0