en klänning

Vart ska jag börja.
På väg på riktigt snart.
Har varit en hel helg i Sthm nu.
Rolig helg.
Så skönt att vara bland alla sina vänner.
Känns så omhuldanade.
Saknar dem när vi inte är tillsammans.
Har sagt många gånger denna helgen ses på bröllopet. Inte mitt. En väns.
Coolt att hon ska gifta sig.
Att hon hittat en man som hon vill vara med.
De är verkligen fina ihop.
De respekterar varandra och sina olikheter på ett fint sätt.
Iaf det jag sett.

Igår var jag ensam nästan hela dagen.
Jag gick runt och strosade hela dagen.
Gud vad jag mår bra av det. Fast samtidigt infinner ju ensamheten.
När den kommer blir jag alltid lite rädd med inslag av skräck.
Fast jag har lärt mig att inte vara rädd.
Inget att vara rädd för.
Ibland tror jag att jag har ett hål som behöver fyllas.
Innan har jag velat att andra ska fylla det men jag har insett att jag måste göra det själv.
På egen hand.
Tror att många av mina relationer, inte bara kärleksrelationer, avslutats pga det.
Mitt behov av närhet och bekräftelse.
På ett konstigt sätt.
Min oförmåga att förstå vad det egentligen handlar om.
Grundtrygghet.

Ju mer jag ser tillbaka på saker som hänt för länge sen, ju mer jag minns dessto bättre minns jag och kan förstå.
Kan vara ödmjuk mot mig själv.
Nu är nu men man präglas ju ändå av det man upplevt.
Jag håller på att försonas.

Iaf igår efter att ha gått runt på stan hela dagen igår gick jag till biblioteket och satte mig och läste en bok om patienter och sjuksköterskors olika möten som påverkat de positivt. Det var så fint att jag nästan började gråta.
Det som de flesta beskrev var det kärleksfulla mötet där människor verkligen mötts.
Fint.

Ska bli kul att åka nu men jag är nervös.
Vet hur jag kännde sist när jag skulle dit.
Första veckan grät jag varje dag och kännde mig ensamast i hela världen.
Då var jag bara 18 år och bodde själv för första gången i mitt liv.
Fast jag minns verkligen känslan av tystnaden.
Det var så skönt.

Ja det är mycket jag har framför mig.
Det är så härlig känsla.
Jag kan göra precis vad jag vill.
Inget som hindrar.
Samtidigt som jag ibland bara vill ha all struktur klar.
Fast så är inte livet.

Jag börjar med idag.
Packa, duscha ta mig till båten.

Vill bara säga att jag läser en underbar bok måste bara citera den

"Det som kan framstå som ett enda dramatiskt ögonblick är bara en länk till det som var före och det som kommer efter."

S

För er som inte hört eller LYSSNAT Anna Ternheims album.
Har inte orkat lyssnat på väldigt länge.
Den gick i ett i bilen när jag jobbade natt på B.
 Körde hem och fatstnade i kön varje morgon och lysnnade på den skivan innan Indien.
She´ll suspect something´s wrong.....
Ja det kan verkligen säga att jag gjorde.
MIn kära man.
Afraid to find out what she already knows.

Det handlade inte om otrohet för er som tror det.
Om lögner.

Jag visste hela tiden.
Utan att erkänna.
Som sagt min kära man.

Vet inte varför jag kom och tänka på det ikväll..

Var ju så länge sen.

Måste upprätta kärlek och förtroende till nya människor.

Jag har gått vidare för hundra år sen så det handlar inte om det.
Utan mer en återblick.

Hur det  var då.
Jag längtade varje dag efter något som inte fanns.
 

Nu ser jag mer framåt.
Idag och här och nu.Var bara tvungen att prata lite om det gamla.

Min kära man (då).

Jag älskar att leva.
Det gjorde jag inte då.
Då var det bara han.

Men han var speciell.
Är fortfarande.
Har en bit av mitt hjärta.



Nu ska jag sova.

S
 

Jag packar ner mitt liv i lådor och säckar.
Vad konstigt det känns.
Jag har gjort det ett par gånger de senaste åren.
Sist var det INTE roligt.

Nu har jag ju ett mål, då var det mer flykt.
Nu tänkte jag prata om I-landsproblem så ni som inte tål sådant kan sluta läsa.
Iaf nu när jag ska packa för två månader måse jag ju också VÄLJA vad jag ska ha med mig.

Jag älskar min garderob och mina skor.
Inte på ytligt sätt eller jo kanske lite men varje plagg jag har har liksom en historia.
Jag minns precis när jag köpte det och jag har inga kläder (förutom träningskläder och mjukis) som jag verkligen inte gillar.
Samma med mina skor.
Jag har inte ett enda par skor som jag ångrar att jag köpte.
Mina skor bor i sina kartonger och det står ganska många kartonger i min garderob.
När jag köper skor väljer jag dem med omsorg. Jag köper sällan grejer på impuls.
Jag måste tänka först, känna in om det verkligen ska hem till mig.
Jag skrattar inombords när jag läser det jag precis skrev.
Fan vad löjligt, men jag är iaf ärlig eller nåt....

Ja men iaf så ska jag nu välja och pioritera bland mina kläder, det går inte.
Fast jag har varit lyckats ganska bra nu.
Känner mig rätt nöjd med mina val.
Det värsta var att välja skor.
Tog ganska lång tid men nu har jag lyckats eliminera till fem par.
Freud sa ju att det är när vi ska välja som vi får ångest, fast han menade nog inte att välja skor. Men enligt honom bottnar nog min ångest i något djupare.
I-landsproblem som sagt.

Det känns konstigt att packa ner sitt liv.
Min trygga lägenhet, borta från den i tre månader.
Jag är inte nervös eller rädd bara lite tom.
Känns konstigt alltihop.
Vet ju inte vad som väntar liksom.
Fixade skype igår så nu kan alla ringa mig och jag dem.
Skönt, kunna prata med alla ändå.

Jag är alldeles lugn inombords.
Ska bli roligt att åka, det känns så oerhört positivt.

Imorse när jag vaknade lös solen på mitt ansikte, jag blev så glad.
Vakna av det var så härligt sen öppnade jag fönstret och hörde hur fåglarna pratade med varandra.
Nu sitter jag vid datorn och dricker min första kopp kaffe.

Den är godast på hela dagen.
Första koppen alltså.

Livet känns skönt.
Lite senare kommer mamma och ska hjälpa mig.
Ikväll ska jag dricka öl med några vänner från skolan och imorgon ska vi äta frukost på ett amerikanskt café.
Mysigt.

Nu är det dags för mig att fortsätta packa.

S

Jag borde sova nu.
Men jag har så mycket jag tänkt på jag måste få ut.

Jag har varit stressad de senaste månaderna, ja sen i början av februari.
Konstigt.
Det var då det värsta i skolan var över.
Vi har haft att göra hela tiden sen dess men det VÄRSTA var över då.
Innan tränade jag mitt yogaprogram varje dag.
Speciellt när jag hade mycket att göra. Det var min räddning.
Det mådde jag bra av.
När jag började få kontroll på mina tankar och började uppnå ett inre lugn slutade jag med yogan.
Så gör jag ofta. När jag mår bra av något och känner mig stabil då slutar jag med det.
Varför gör man så?
Men jag tror att livet handlar om kontinuitet.
Ofta har mitt liv varit snabba svängningar både känslomässiga och när det gäller relationer.
Det blir så mycket dramatik då, jobbigt att hantera.

Iaf jag känner nu när jag slutade med yogan och varit dålig på att träna i allmänhet har jag börjat må så dåligt. Det blir liksom en ond cirkel.
Jag känner mig pluffsig och svullen, dålig självkänsla.
Då äter jag SJUKT mycket godis och skräpmat som gör mig ännu tröttare och får mig att känna mig ännu mer svullen.
Så mår jag ännu sämre. Orkeslös, dålig självkänsla och inre stress....
Ond cirkel.

Tänkte försökte rita en ny cirkel. Inte NU BÖRJAR MITT NYA LIV bla bla bla.. Tror inte på det. Inte nu ska jag vara hälsosam bara äta bra träna mer... Det där brukar jag kunna hålla i typ 3 timmar.
Nej jag vill rita en ny cirkel där jag gör saker som får mig att må bra.
För att kunna göra det krävs det att man VET vad som får en att må bra.
Men jag tror jag vet.
Yogan är en nyckel i det.
Ska bli skönt att komma till Helsingfors. Där är det BARA jag.
Träna massa yoga. Tänkte köpa ett kort till någon simhall och gå dit och simma någon gång i veckan och sen ligga i bubbelpool flera timmar. Vardagslyx.
Promenera mycket.
När jag promenerar njuter jag verkligen.
Lyssnar på fåglarna och tittar på världen och SER den.
Alla detaljer.
Världen kan vara väldigt vacker.
När jag kan göra det blir jag så lycklig.
Tacksam.

Jag dricker te i en alldels ny mugg.
Med alldels nytt te.
Fick den från jobbet igår.
Min sista dag.
Fick teet med som tom var odlat i mitt älskade Indien och en bok.
Den verkar såå fin, boken alltså.
Tänkte först spara den till Helsingfors men det kan jag nog inte.
För nyfiken.
Min tegelsten är ju slut....
Blev så glad för presenten var så genomtänkt. Så fint.
Värmde mycket i mitt hjärta.
Tänk att så små saker i vardagen en liten gest kan göra sååå mycket för någon annan.
Jag blev glad.

Igår var jag ute med min älskade vänner.
Vi hade så kul.
Längesen jag hade så kul ute.
Dansade hela natten, kom hem fem.
Imorse låg vi alla i min säng och mådde skit, beställde pizza till frukost.
Längesen vi var samlade, det var mysigt.
Fast J saknades.
Kaboo.

Ikväll var jag på Laleh med M.
Kärlek.
Hon var helt underbar.
Lite som Björk.
Jag var som i trans. Hela publiken var i trans.
Hennes finaste låt är nog Snö och Roses.

Jag fällde en tår när hon spelade Snö.
Den var så fin.
Jag och M hade det mysigt.
Var på heaven 23 innan och drack lite vin och åt en räkmacka.
Min lilla M.
Imorgon fyller hon år.

Vi undviker att prata om P.
Det blir så grötigt och så mycket ilska när vi pratar om honom.
Han har gjort oss alla så illa.
Usch vill inte ge det energi men jag är arg och sårad.
En jävla skit är han.
Det lilla barnet i mig är kränkt och väldigt sårat.
Men det LÄKER.
Det tar bara tid.
Jag måste ge det TID.
Ta ansvar för mina känslor och reaktioner.
Han får ta ansvar för sitt.

Jag blir så lugn och glad av att skriva.

En liten minitanke jag haft ett tag är att börja skriva om allt som hänt.
På riktigt.
Kanske det blir i Helsingfors.
Bearbeta allt genom att se verkligheten precis som den är och sätta det på pränt och sen bara släppa det.

Imorgon ska jag till skolan.
Kursintroduktion.
Sen åker jag.
Oiii.. Lite pirrigt.
Nu är mitt te slut så nu ska jag nog sova.


S

Nu är jag trött. Igen.
Tenta på fredag och idag började jag plugga. Satt verkligen hela dagen.
Borde sitta hela natten men det sparar jag till torsdag.
Det var trögt i början men i slutet blev det roligt.

Jag gillar tentavecka.
Sitta en hel vecka och bara fördjupa sig.
Det är min grej.

Jag åker snart.
Detta innebär att jag har tusen grejer i huvudet som jag ska försök få in på typ 10 dgr.
Packa, städa, flytta grejer, träffa folk, skriva tenta,säga hejdå till jobbet jag har jobbat på i två år, samt försöka njuta.
Jag har bestämt mig för att ta en sak i taget.
Funkar inte annars.
Så först nu fokus 1.
Projket tentaplugg.


När jag försöker ha fokus på mer än en sak blir jag snurrig och nedstämd.
Det går inte.
Jag bara oroar mig.

Det löser sig alltid.

Ska bli så kul att åka.
Har inte fattat vad jag ger mig in på.
Det är nog tur.

Först ska jag vara ett par dagar i Stockholm med mina vänner och njuta av deras sällskap.

Herregud, flummigt inlägg.
Jag är trött.
Ska nog sova nu.

Kanske mer struktur senare i veckan.

Natti natti


S

Idag har jag träffat en vän från det förflutna.
Vi blev vänner genom en tragedi.
Det var längesen.
Längesen jag tänkte på det som hände.
Vi var 18 år och vår vän försvann mkt hastigt från denna världen.
När jag var 18 lekte livet och jag såg mig själv och alla andra som odödliga.

Jag fick ett brutalt uppvaknade.

Det var som sagt längesen jag funderade på det.
Inte på händelsen men på hur jag reagerade på det.
Det var ju ett trauma. Jag var i chock i två år.
Nu när jag tittar tillbaka på det minns jag knappt det första året.
Efter ett halvår låg jag två veckor på kirurgen med diagnos diffusa buksmärtor.
Snacka om att somatisera sin ångest.
Kirurgerna hittade givetvis inget fel utan skickade till slut hem mig med smärtstillande och uppmaning att söka akut igen....
Mer än så minns jag inte.
Jag kommer ihåg att jag sov mycket.
Jobbade när jag skulle och SOV.

Tog LÅNG tid innan jag kunde gråta.

Konstigt hur människan reagerar.
Men jag tog mig ur det.

Det var skönt fast samtidigt konstigt att sitta och prata om det.
Jag insåg att jag faktigst aldrig pratat med ngn om det på det sättet.
Hon visste ju hur det var.
Vi gick ju igenom samma sak.
Hon var vår gemensamma väns barndomsvän jag var hennes klasskamrat och i mina ögon var hon min närmsta vän.
Vi fördes samman då vi båda förlorade en nära vän.
Det var så längesen.

Ödmjukheten mot mig själv ökade när vi pratade om det.
Det var tufft.
Jag har haft det tufft med P och med T.
Många år då jag fått hantera saker och levt efter hur andra agerat.

IDAG lever jag för det mesta efter mina ageranden och inte bara reagerar på andra mskors agerande.
Det är STOR skillnad.

Mina tankar förs till min vän.
Hon var verkligen one of a kind.
Jag vågar inte tänka på henne så ofta längre.
Tror att jag är rädd för att det ska göra ont.
Fast nu gör det inte ont,  jag känner mest saknad.

Ja livet kan man ALDRIG ta för givet.

Det är ju det här med nuet som jag pratade om i mitt senaste blogginlägg....
Det är dessutom bara i nuet man kan förändra saker.

Jag är så tacksam för allt jag har.
Just nu känns det bra i hjärtat.
Varmt.

Glad att jag pratade med C idag.
Det var bra.
Se tillbaka på det där som var sååå smärtsamt då och som idag känns ok.
Vi återkom hela tiden i samtalet till att vi DÅ aldrig trodde att vi skulle överleva och komma tillbaka till livet MEN det gjorde vi båda två.

Nu lever vi våra liv som alla andra.
NJUTER av livet.
Man klarar allt man måste om man vill.
Jag vill tro det iaf.

Nu ska jag dricka te och kolla Beck.
Vardagliga saker.
Det trodde jag aldrig heller att jag skulle kunna se fram emot.
Det gör jag.

Ibland är det bra att se bakåt.
Se vad som hänt på riktigt och hur man hanterade det då.
Bara man inte fastnar där.

För det är idag som pågår nu.

Jag vill ge en stor kram till alla som orkar följa med på min resa genom livet.
Vet att det inte alltid är så lätt.
Utan er skulle jag varit på botten.

Det är i mötet människan blir till.

S

Idag vakande jag ett.
Gick upp och åt frukost i en timme och smuttade på mitt kaffe hela fm samtidigt som jag pratade med S.
Det var längesen vi kunde prata så där. Har inte haft tid det senaste.
Skönt att kunna lyssna och prata om inget viktigt utan att vara stressad.
Kommer verkligen sakna de samtalen i Helsingfors.
Det är ju så jag håller kontakt med alla mina vänner som bor över hela Sverige. Jag känner mig sällan ensam så länge vi kan prata så..

Efter frukosten började jag sortera alla mina papper från min förra kurs. Jävlar vad mycket det var. Kan inte fatta att jag faktigst orkade plugga till allt det där. Skönt att det är över..
Jag har bara varit hela dagen. Inte gjort ngt viktigt bara tagit det lugnt.
Det behövde jag.
Imorgon måste det bli tentaplugg.
Måste sätta igång nu, annars får jag ta det till sommaren och det har jag ingen lust med.

Mamma var här snabbt förut och lämnade sin hund.
Så nu har jag världens finaste hund vid mina fötter. Hon följer mig överallt.
Så rogivande.

Nu sitter halva Sverige och tittar på Melodifestivalen. Jag dricker te och äter brända popcorn. Varmt te för omväxlings skull...
Ska läsa klart min bok ikväll tänkte jag.
Den är så fin.
Det står så fint om livet.

Jag funderade på en sak idag.
Det står överallt hur mycket folk längtar till saker och ting. Jag har ju själv skrivit att jag längtar till Helsingfors, tills en dag då jag vaknar med en man som älskar mig...
Men när vi bara håller på och längtar så missar vi ju allt som händer idag...
Jag försöker att njuta av min ensamhet.
Friheten. I
ngen som rycker i mina ben eller som har åsikter på vad jag gör.
Den dagen kommer nog ändå liksom...

Det är svårt att befina sig i nuet.
Det är så naket i nuet. Inget att gömma sig bakom.
Igår kan man drömma om eller kanske ångra och imorgon kan man tala om för sig själv hur bra just imorgon ska bli.
Drömma sig bort, slippa nuet.
Det är lite läskigt att befinna sig i nuet tycker jag fast väldigt skönt samtidigt.
Det är ju där VERKLIGHETEN finns.
Lugnt inombords.

Fast jag har alltid varit en dagdrömmare.
ALLTID.
Målat upp mitt liv i fantasier. Spelat olika roller.
Agerat utifrån påhittade situationer.
Jag brukar fly till min fantasivärld när vardagen blir för tung eller om jag behöver lite avlastning.

Jag mår bra nu.
Jag behöver min egentid.
Få vara ensam och bara existera.

Nu ska jag knapra på mina brända popcornkärnor och dricka mitt numera fesljumna te tillsammans med min tegelsten.

S

Ok ytterligare ett uppdrag i livet avklarat.
Vad fort det gick, som allt annat.
 Psykplacering= Check,avklarad, finito, move on.

Går inte det är JUST DÄR jag vill stanna.
Men jag kan komma tillbaka, eller går det att att gå tillbaka i livet, backa.
Nej har svårt att tro det.
Fast det är nog skillnad på att backa och återvända.....

Ok jag ska ÅTERVÄNDA till psykiatrin.
Tror nog det kommer en tår eller två nu, igen.


Jag GLÖMDE bort mitt x födelsedag i veckan.
Då har man gått vidare.
Dagen består inte längre av total fixering av honom... Det har den inte gjort på länge...
Fattade det dagen efter, ringde och kännde hur det knep till i hjärtat.
Det var ngt speciellt, vi två.
Jag tror jag vill kalla det KÄRLEK i det inre.
 
Det försvinner inte, jag kan bara logiskt tala om för mig själv att vi inte ska leva ihop.
Jag vill inte leva med honom.

De senaste dagarna har jag vågat närma mig musik jag lyssnade på i Indien.
Ok för er som inte vart ute och rest kan jag förstå om ni tycker detta låter hlet sjukt men jag har inte kunnat lyssna innan
Det slutar bara i flodvis med tårar. Det hände så mkt då. Vi levde konstant  med våra ipods....
Flydde till ensamhet. det var då och när vi sket som vi fick vara ifred.
Ifs vi sket jävligt ofta....
Ne men jag känner i hjärtat all musik från den tiden...
S håller nog med, spec Nepal.

OK det jobbigaste är nog Anthony and the Jonsons.
Jag lyssnade på dem hela resan och det första han gjorde närjag kom hem var att sätta på just min favoritlåt.
Han kunde inte veta.
Men men... Det var då.
Jag lyssnar BTW inte på den låten.
Bläddrar fort förbi när den kommer.

Varför är det så smärtsamt.
Det är ju det gamla......

Nu nalkas Helsingfors.

LÄngtar......


S

Jag känner mig helt tömd.
Tömd på energi och känslor. Jag är är inte utmattad utan bara tom.

Helgen var mysig förutom att jag numera är en tant som inte kan dricka alkohol. Låg hela söndagen och kräktes ALLT jag fick i mig TROTS att jag inte mått dåligt på festen. Kul.
Kännde mig lite otillräcklig i helgen. Tiden gick fort och jag hann inte göra det jag ville.
Gillar inte när jag känner mig otillräcklig. Tycker inte om känslan.

Igår hade jag kontakt med P. Det slutade som vanligt med katastrof.
Att jag inte lär mig.
Det lilla barnet inom mig bara skriker och gråter hejdlöst och jag tittar lugnt ut över stan.
Gick inte att dölja så bra igår.
Fick tömt ut mig en del över min handledare som skickade hem mig till sängen med ordination sömn. Det hjälpte. Jag kännde mig som en ny människa imorse trots att klockan var halv fem.

Haft en bra dag på praktiken. Det närmar sig slutet nu. Snart är det tenta. Jag orkar inte ta mig i kragen och börja plugga.
Jag skjuter på det.
Tror jag ska lyckas i helgen. Det känns så.

Ska på afterwork på fredag med en kursare som jag inte pratat så mycket med förräns nu på praktiken. Det ska bli kul.
Skönt att komma utanför lgh. Jag håller på att bli tokig på de här fyra väggarna.
Ska verkligen bli skönt att åka iväg till Helsingfors.

Har alldeles röda tånaglar idag.
Mitt sätt att göra mig fin typ.
Annars är det håret i en hårklämma, kortklippta naglar och hoppa i den blåa el vita pyjamasen på jobbet. Både snyggt och personligt. Not. Fast det är skönt att skita i att göra sig i ordning halv fem på morgonen.

Jag är lite betuttad i en upptagen man. Se men inte röra.
Suck.
Tur att jag lämnar landet snart.
Fast det är så härligt innan man vet vart man har varandra och bara observera varann. Jag gillar det där första i mötet. När man är nyfiken och lite blyg. Fast jag är typ aldrig blyg utom då det kommer til just flört. Då är jag avvaktande och iaktagande.

Nu ska jag till min tegelsten. Snart slut. Kommer kännas konstigt. Den är sååå bra.

S

Första dagen ledig på mååånga dagar. Så mycket jag behöver göra...
Suck så tråkigt.
Så när jag vaknade var det det gråa göteborgsvädret som mötte mig.
Fy.
Svårt att skutta upp från sängen fylld med energi idag.
Har iaf lyckats RENSA.
Rensa bort massa gammal skit ur mina skåp. Nu står skiten i källaren och väntar på Stadsmisonen.
Känns lite psykologiskt när man rensar. Gör ju det samtidigt i mitt inre på något sätt.
Fast de är ju inte helt borta än.

Läste en fin text häromdan där det stod om frukt som inte faller från trädet förrän den är mogen och då är det inte för att trädet vill bli av med frukten utan för att frukten är MOGEN.
Känndes så träffande. Kanske är det samma med problem och svåra saker som händer. Man kan inte släppa det för att man VILL utan det försvinner ur ens inre är man är mogen för det.
Helt plötsligt har det tappat greppet om en och försvunnit.

Jag fungerar nog mycket så att jag vill forcera har inget tålamod att VÄNTA. När jag inte väntar och gör saker i farten brukar det bli skit.
Det måste liksom mogna först..
Fan vad flummigt det blev, som vanligt ifs.
Jag är nog ganska flummig. Uppe i det blå.

När jag är ledig och inte har fullt schema brukar jag känna mig ensam. Det är då jag saknar en man som håller om mig på morgonen och som ler mot mig.
Inte så ofta annars men just när jag har det lite lugnare runt mig.
Idag har varit en sån dag.
Kännt mig lite lonely.

Det är mycket som snurrar i huvudet just nu.
Helsingfors, om jag inte klarat tentan vad händer då?
Försöker att inte lägga energi på de tankarna men de finns ändå.

Till helgen ska jag till Helsingborg, krama imina systrar och mina vänner.
Ska bli så kul och mysigt. Jag saknar dem allihop.
Dricka lite vin.

Jag är nog lite nedstämd idag, inget allvarligt men lite down.
Det har varit så mycket det senaste, jag har inte kunnat slappna av så mycket.
Nu när jag väl kan det blir det alldeles tomt.
Så van vid mycket att göra att jag blir handlingsförlamad av lugnet.
Ska laga mat strax och sitta i hörnet av min soffa och njuta. Av lugnet.

Tänker en del på P, vet inte hur jag ska förhålla mig. Så arg, besiken.
Vill ha kommunikation men det gåår liksom inte.
Kan inte närma mig utan att bli arg och uppgiven.
Svårt. Så länge gör jag inget alls. Avvaktar.
Det är nog bäst. Det som sker sker när jag är mogen.

Imorgon ska jag träffa E och K. Skönt det var längesen känns det som. Behöver träffa dem och skratta lite.
Vi ska plugga. Vi brukar orka i max fyra immar sen äter vi och pratar.
Längtar...

S