en klänning

Har börjat min praktik nu.
På en akutmottagning. Så roligt. Jag trivs i akuta situationer.
Blir nog lätt lite uttråkad på en vanlig avdelning.
Tror det blir tre väldigt bra veckor. Igår träffade jag dessutom en gammal kompis som jag jobbat med för typ tio år sen som jobbar som at-läkare.
Konstigt hur ens vägar korsas igen ibland.

I helgen var det kalas. Det var mysigt. Vi åt massa tårta och godis och jag fick massa fina paketeth...
Jag drack rosa bubbel och hade en fancy pancy klänning på mig.
Min man och min systers man spelade gitarr och mina vänner sjöng.
Tillbringade fredagen på stan och köpte en födelsedagspresent till mig själv, ett par svindyra jeans. Men snygga var de.
På lördagen hade jag fest och i söndags åt jag brunch med tjejerna. Mys.
Fast jag hade en big fight med M i söndags kväll. Mycket som kom upp. Jag är så ledsen och besviken på det gamla. Svårt att släppa. Men det är bättre nu. Jag sörjer allt som hänt. Jobbigt att hantera.

Nu sitter jag och tittar ut genom mitt köksfönster och det är kallt ute. Var ute en stund förut. Men det är så fint nu. Jag älskar höst. Ska lägga mig och vila en stund. Är så trött. Blir ju ganska mycket intryck efter en dag på akuten. Sen ska jag fortsätta på min och Ms projketplan till vår mfs-ansökan. Har börjat komma igång med den nu. Känns bra. Det är så jobbigt innan man liksom kommit igång och startat upp. Men som sagt nu är vi igång.
Kanske inte nämnt det här i bloggen, men jag ska till Kenya och skriva min c-uppsats. Ska bli så kul. Ska bara få pengar först. Min stora dröm som jag haft länge, länge.
Afrika.

Men först höst och vinter i Sverige.
En dag i taget. Pratade med min man om det igår. Vikten av att leva idag så man inte blir rädd för vad som kan hända.

Nu är jag aptrött.
Måste vila en stund.

S

Jag lovade mig själv när jag satte på datorn att BARA göra det jag skulle.
Gör jag det?
Nej.

Jag dricker kaffe som vanligt och är jättetrött.
Vill bara krypa ner i sängen.Har lite grejer jag måste läsa inför imorgon. Sparat till sista minuten.
Imorgon ska jag och M skriva en projektplan så vi kan få lite pengar och åka till ett mycket varmare land.
Jag ska köpa ett par nya stövlar imorgon med.
Fick för en gångs skull en positiv överraskning när jag fick mitt lönebesked. Så nu ska jag sätta sprätt på de pengarna jag trodde jag inte hade. Egentligen förlorar jag ju inte på det för det var ju faktigst pengar som inte fanns.

Idag har jag legat i min mans armar hela dagen. Så fin är han.
Vi har inte gjort något. Jag vill bara vara med honom, inte göra något annat.
Har svårt att fokusera på något annat.

Iaf snart fyller jag år.
En dag som de senaste åren mest varit fylld av rädsla och ångest.
På lördag ska jag iaf trotsa dessa känslor och ha kalas för mina vänner.
Hoppas det blir roligt.
Jag ska försöka vända trenden.
Ha roligt i år.

Nej nu måste jag skicka iväg ett par mejl och läsa det jag skulle.

Sov gott.

S

Hösten kryper in hos oss alla mer och mer.
Färgerna förändras, mörkret kryper in. Nu är det mörkt fler timmar än det är ljust.
Jag har nog varit lite svår att ha och göra med det senaste.
Mycket ego.
Mycket jag, jag, jag.
Och mycket lite hänsynstagande till min omgiving.
Samtidigt har jag så svårt att uttrycka vad jag vill.
Vet inte alltid, svårt att lyssna inåt.

Får liksom lite dåligt samvete för att jag har varit ego och då blir det istället att ja gör saker jag inte riktigt vill.
Svårt att bara släppa taget om mitt öde.

Pratade med en vän idag om hur vänskap förändras.
Besvikelse ibland kanske över att det inte längre är som det var. Ska man prata om det eller bara låta det vara. Acceptera. Är ju så svårt när förändringen är lika med en distansiering. Svårt att acceptera sånt.
Jag trodde inte jag tyckte det var svårt längre.
Att acceptera verklighten sm den är. Jag har tvingats göra det så många gånger för att må bra. Men ändå, svårt att bara acceptera. Analyserar gärna sönder allt och ofta lägger jag skulden på mig själv. Kanske det inte är någons fel utan bara en del av livet?
Människor kommer och går i ens liv.
Men vad gör man när man är på väg att förlora någon man inte vill förlora?
När är det mitt fel?
När är det en del av livet?


En dag i taget.
Det är bara så man ska leva.
För imorgon vet man inget om.

Jag har pratat mycket med mannen om kärlek. Vad det är och vad det innebär att älska. Vara lycklig i en relation.
Han är så fin. Och lugn.
Han sa att för honom är det mycket att vara kär i någon och det är besvarat. Vad rätt han har.
Det är ju det som gör en så lycklig, att veta att den man älskar och vill vara med också vill vara med mig.

Jag vill bara vara med honom, mest hela tiden.
Imorgon hoppar jag över en föreläsning för att få vara tillsammans med honom.
Kanske därför jag känner mig så ambivalent.
För att det jag vill oftast nu i mitt liv är att få ligga i hans armar.

Man blir verkligen lite knäpp av att vara kär.
Jag ska försöka njuta.
Utan att ha dåligt samvete för alla i min omgivning.
Jag måste bara vara ärlig och säga hur jag vill ha det.

För självklart vill jag umgås med mina vänner också.
Utan dem är jag ju ensamast i världen.
De är mitt skyddsnät.
Det är bara svårt att hitta en balans i allt.
Förändring är inte alltid lätt, fastän den är underbar.


Nu ska jag bläddra i tidningar och sen ska jag iväg och träna yoga.

S

Igar var det fest.
Jag hade jättekul och tänkte berätta om lite mindre genomtänkta episoder från gårdagen.

Sofias kort blev svalt i en bankomat och jag hävdar starkt att någon ändrat siffrorna där man slår koden. Inte att vi druckigt sa mycket att det påverkat vår syn.

Jag kissade bakom en bil som tände ljusen och i satt en mycket arg man.

Jag drack en shot precis efter att en man i dörren sagt till mig att ser han mig med en drink åker jag ut. Uppenbarligen ansåg han mig vara lite överförfriskad, helt obefogat.

Jag testade nya sovplatser i Götebrog b.la. rabatten vid pedagogen samt asfalten vid hållplatsen vid Domkyrkan. Min man tyckte inte detta passade sig. Tror han mummlade något om polis och fyllecell. Första gången han höjt rösten till mig, lite barskt sådär.

Jaha. Jag antar att ni alla förstår att jag bara mår prima idag.
Fick en resorb och en alvedon av min mans syster för att starta dagen.
Nu sitter jag och väntar i soffan på min kära. Han har jobbat hela dagen. Jag vill ha honom här.

Det regngar ute. Det är mysigt tycker jag. Speciellt idag.
Legat i sängen och lyssnat på när regnet slår mot fönstret hela dagen.

S

Håkan är bra.
Jättebra.
Igår var jag där. På Liseberg.
Han är en liten poet som Lasse och Timo. Jag gillar mycket.
Känslan fyller upp hela min kropp.
Kanske inte mest med Lasse utan mer Timo och Håkan.
Allra, allra mest med Timo.
Lyssnar på honom nu.
Såg honom på Liseber förra året.
Poetiskt.
I can´t live if living is without you... Sjunger han.

Ibland när jag har det så bra som jag har nu blir jag nästan lite rädd. Tänk om det händer något med min kära. Stanna hos mig.
Jag försöker leva här och nu. Inte tänka framåt. Jag får panik då, lite iaf.
Vet inte varför.
Jag frågade min man igår hur han beskriver mig och något som berörde mig starkt var att han sa att inga svarta hemligheter skulle förändra hur han kännde för mig.
Åh min kära.
Vet du hur mcket jag tycker om dig?
Jag gillar att ligga och titta in i hans vackra ögon, hans fina läppar.
Går inte att beskriva hur de känns inne i mig då.
Välbefinnande.


Pratade precis med S.
Min kära vän.
Min studietid präglas mycket av hennes närvaro trots att vi bor i olika städer.
Vi pratar mycket i telefon. Delar varandras vardag och tankar.
Hon har varit mitt stöd många gånger.
När det gäller är hon som en fura. Stabil.
Vi har väldigt kul också. Jag skrattar högt nu när jag tänker på div episoder men det är inget jag tänker dela med mig av här.

Min syster och hennes kära vänner har invanderat min och S:s lägenhet. Igår var de på Håkan, idag var de på stan och ikväll blir det stor mingelfest. Ska bli roligt.
Jag ska ha på mig min nya, oanvända, svarta läderkjol. Secondhand fynd.
Rödvinet väntar på att bli öppnat.
Tyvär kan inte min man stå bredvid mig ikväll.
Men jag kryper nog ner bredvid honom sen inatt..

Jag mår bra i hjärtat.

S

Vill, vill, vill ha en sån här!!!!
Snälla tomten var snäll i år...
Em creme färgad tack. Hörde du det tomten?
Jag ska vara snäll HELA året.

Tre ord som betyder så mycket.
Jag sa dem till min man igår.
De flög bara ur min mun från mitt hjärta och mitt inre.
Han och jag. It´s special.
Kärlek.

Igår åt vi thaimat och köpte massa godis som vi mölade i oss. Då kan jag ju tilllägga att jag inte ätit godis på mkt länge. Det var gott men efter ett tag mådde jag så illa att jag var tvungen att vara uppe till ett för så fort jag la mig ner ville jag kräkas. Vi satt kvar i soffan och tittade ut i mörkret medans min kära spelade gitarr. Jag satt mellan honom och gitarren. Han gör mig så glad, lycklig.

Igår när jag skulle visa honom ngt på internet råkade vi hamna på Aftonbladets hemsida. De har gjort ngn kartläggning av kvinnor/tjejer som blivit mördade av sina män Där var en blid på henne. Min älskade, älskade Klara. Jag blec så chockad. Samma chock. Jag vet ju att hon är död. Jag har sörjt henne, jag saknar henne, mycket. Men att se henne i media igen. Usch, det var smärtsamt. Jag kan inte förklara för jag kan inte förstå det själv. Sorgen, förlusten av henne den kan jag förklara någorlunda men inte känslan av att se sin bästa vän i tidningen med en textremsa i stil med - Offer för mäns våld.
Sjukt.
Jag tänkte på det igår. Att jag klarade den tiden. Att jag inte la mig ner och dog. Fast jag var nära ett tag. Jag var bara 18 år när hon dog, fråntogs mig. Jag förstod igår att det som gjorde det hela så svårbegripligt var nog mest media. Det gjorde allt så overkligt.
Hoppas inte det ska dra igång igen.
Jag vill inte vara med om det igen.
Klara, min kära vän.
Hon finns i mitt hjärta, hennes leende finns på min näthinna.

Jag fick ju berättat lite för mannen igår. Men bara lite. Orka inte dra allt. Vet inte vad jag ska säga liksom. - Min kompis ströps till döds av sin pojkvän. Det sa jag ifs men det låter så brutalt. Det är det ju med. Det var det ju.

Ja, ja.
Veckan som förlöpt har varit lugn. Jag har hunnit jobbat två nätter. Det var mysigt faktigst. Jobbade med ett bra team. Har börjat träna igen. Pilates och yoga och ikväll blir det ett spinningpass. Känns så skönt att komma igång igen.

Hösten kryper sig närmare och närmare. Det är så vackert ute. Värmen håller i sig. Förälskelseväder. Gå handihand i en park väder.
Jag lyssnar på laleh och dricker kaffe. Min favoritsyssla.

Jag mår bra. Bättre och bättre för varje dag.

Nu ska jag damma och dammsuga och sen en liten powernap innan träningen.

S

Min lilla bloggrutin. Ner i sängen med en kopp kaffe och ngt mellenmål.
Tycker verkligen om det.

Skolan är i full gång. Älskar verkligen att plugga. Att varje dag lära mig ngt nytt, att inte ha ngr krav från omgivningen utan endast de jag ställer själv.

Älskar att bo tillsammans med S. Så mysigt.
Är så glad för min man.
Jag tänker på honom hela tiden och ler och ryser i hela kroppen.

Ute regnar det.
Välkommen hösten.

Jag mår bra.
Tappade bort mig själv en stund men jag hittade tilbaka ganska snabbt.
Nu gäller det bara att inte tappa bort mig själv bara för att jag har en man. Vi pratade om det igår. Vikten av att ha varsitt liv och att det bara är en själv som kan tillgodose sina innersta behov. Det kan man aldrig lägga ut på ngn annan. Jag är ansvarig för mitt liv. Jag sa också hur viktigt jag tycker det är med gränser. Gränser som sätts med kärlek. Så man kan lita på varandra.
Sen det viktigaste att uttrycka verbalt hur man vill ha det och vad man känner.
Allt tillsammans med honom känns så enkelt och okomplicerat. Självklart och kärleksfullt.
Jag tänker på honom mkt.
Nästan lite besatt.
Försöker få ut det här i bloggen, mina vänner tycker nog att jag är lite tjatig.

Snart fyller jag 25. Försökte få ihop ett familjekalas men det går inte. Mina föräldrar kan inte vistas i samma rum. Tråkigt. Gör mig ledsen. Fast inte knäckt. Stor skillnad. Jag sörjer. Det är en sorg. Den kommer finnas med mig hela mitt liv men jag kan hantera den sorgen. När jag accepterar hur livet verkligen är.
Då går allt så mycket lättare. Fast jag har svårt med det där med verkligheten. Att inte leva i fantasier.

Det här är så konstigt för ena stunden beskriver jag hur bra jag mår och i andra vilken sorg jag bär på. Men så är mitt liv. Sorgen finns alltid inom mig, ibland lättar jag på locket. Sörjer. Vissa stunder är svårare än andra men oftast tom när jag befinner mig mitt i sorgen, mår jag faktigst bra. Jag känner lycka och tacksam för mitt liv. Usch vad pretto jag låter men oftast är det faktigst så jag känner.

Till helgen kommer tjejerna hit. Mys hela helgen. Ska bli kul. Har inte träffat J sen bröllopet.

Btw så har jag nästan slutat med mitt nikotinintag men just nu blv jag så röksugen. Det är ju så gott ibland. En liten cigg och en kopp kaffe. Det är en kombination jag saknar ibland.

Ett litet musiktips jag upptäckte på WOW - Fever Ray.
Så sjukt bra. Lyssna och njut.

Jag ska krypa ner i min säng och fortsätta läsa min bok, kanske fixa en kopp kaffe till med min ärvad mockabryggare och ikväll mysa med mannen.



S

Ps Liten bild från The wedding......