Ny blogg.
Vad fin min nya blogg blev.
Tyckte det var dgas för nytt.
Jag är annorlunda nu och min blogg speglar ju ändå mig.....
Skulle bara vilja lägga in lite kort på sidan. Någon som vet hur man gör?
Inte min starka sida.
Tyckte det var dgas för nytt.
Jag är annorlunda nu och min blogg speglar ju ändå mig.....
Skulle bara vilja lägga in lite kort på sidan. Någon som vet hur man gör?
Inte min starka sida.
Argh
Idag hoppade alla mina aggretioner från helgens släktanspänning ut. Personen som fick ta skiten var en kursansvarig. Stackarn. Jag bad om ursäkt efter.
Jag kritiserade kursens upplägg och det var inte obefogat men jag tog väl i lite väl hårt.
Jag hade inte fattat att jag blivit så upprörd av det hela i helgen. Sen har jag fått lite ont i magen över P med. Är trött och irriterad på min familjesituation. Det gav sig sannerligen i uttryck idag. Ja ja. Jag försöker tala om för mig själv att jag bara är människa. Jag gör så gott jag kan. Svårt att lyssna på de orden. Det är som att jag har en inre känsla av att det jag gör aldrig riktigt räcker till. Att jag alltid kan mer och bättre.
Måste bara hämta mer kaffe...
Så nu är jag tillbaka igen. Måste upprätthålla kaffedosen.
Iaf efter den hemska introduktion ringde min man från Tyskland. Det lät som han hade roligt. Jag kunde bara le. Hans dialekt var bredare och det hördes att han suttit i en turnébuss ett par dagar nu. Hur vet jag inte men det bara gjorde det. Det hördes verkligen på hans röst att han hade roligt, han lät så genuint lycklig. Min älskade man. Jag blev glad. Vad skulle jag göra utan honom?
Nu ska jag försöka släppa allt det gamla och välkomna det nya, som min yogalärare alltid säger...
Fokusera på nuet.
Ikväll ska jag iväg och träna pilates.
Skönt.
Jag brukar kunna släppa allt då.
Nu ska jag njuta av mitt kaffe och Kings of Leon.
S
Jag kritiserade kursens upplägg och det var inte obefogat men jag tog väl i lite väl hårt.
Jag hade inte fattat att jag blivit så upprörd av det hela i helgen. Sen har jag fått lite ont i magen över P med. Är trött och irriterad på min familjesituation. Det gav sig sannerligen i uttryck idag. Ja ja. Jag försöker tala om för mig själv att jag bara är människa. Jag gör så gott jag kan. Svårt att lyssna på de orden. Det är som att jag har en inre känsla av att det jag gör aldrig riktigt räcker till. Att jag alltid kan mer och bättre.
Måste bara hämta mer kaffe...
Så nu är jag tillbaka igen. Måste upprätthålla kaffedosen.
Iaf efter den hemska introduktion ringde min man från Tyskland. Det lät som han hade roligt. Jag kunde bara le. Hans dialekt var bredare och det hördes att han suttit i en turnébuss ett par dagar nu. Hur vet jag inte men det bara gjorde det. Det hördes verkligen på hans röst att han hade roligt, han lät så genuint lycklig. Min älskade man. Jag blev glad. Vad skulle jag göra utan honom?
Nu ska jag försöka släppa allt det gamla och välkomna det nya, som min yogalärare alltid säger...
Fokusera på nuet.
Ikväll ska jag iväg och träna pilates.
Skönt.
Jag brukar kunna släppa allt då.
Nu ska jag njuta av mitt kaffe och Kings of Leon.
S
Första advent, släkten
Nu drar helgen mot sitt slut. Jag sitter i soffan med datorn i knät och dricker kaffe och äter avokado med Melissa Horn ur högtalarna. Fantastiskt.
Helgen började med att jag lurade med mamma till hennes gamla BB-kompis. Hon har en dotter som också heter Sarah. Sarah hade världens sötaste mage med en liten bebis inuti. Jag vill med ha. Det är typ det enda jag tänker på now-a-days. Jag VILL ha. NU. Jag vill ha barn, vara förälder tillsammans med min man. Ge mig ut på den resan tillsammans med honom. Föräldraresan. Fast det är ju så att jag först ska ge mig ut på Afrika resa. Fast ibland känns det som jag inte kommer att åka. Jag vet inte varför men det bara känns så. Som att jag ska vara hemma med min älskade.
Fast Afrika är min dröm. sen jag var liten flicka. Jag fick ett stipendium med en kompis så nu ska vi åka i åtta veckor. Det är coolt. Jag har inte fattat än och kommer nog inte göra det förrän jag landar på Kenyiansk mark. När jag står där med sletna shorts, sandaler, solglasögon och en stor grå ryggsäck med flaggor från Thailand, Indien och Nepal på.
Föräldraskapet får vänta. Min man vill vänta lite med. Det känns smartast. Fast jag vill inte vara smart.
Vi har pratat om samboskap. Han vill nu och jag känner väl spontant att det kan vänta tills jag kommer hem. Jag åker ju i slutet på februari. Men det är klart att jag vill skapa ett gemensamt hem med honom, nu. Det är lite komplicerat för hans del. Han kan inte bara säga upp där han bor nu. Jag tänker att vi kommer bo ihop när det är meningen. Naturen brukar lösa det om man bara har lite tillit. Hans syster tyckte jag kunde flytta in där tills jag åker. Vi får se. Vet inte om jag pallar att bo där. Vill nog hellre bo med bara min älskade. Fast det är jobbigt att bo på två ställen. Måste alltid tänka på att jag ska ha kläder och andra grejer med mig. Nu bor ju inte vi jättelångt ifrån varandra men ändå...
Jag saknar honom. Hans ansikte och kropp. Hans närvaro. Herregud det har gått fyra dagar. Tänk åtta veckor. Fy. Det blir tufft. Ja ja. Imorgon ska han ringa. Ska bli härligt att höra hans röst.
Tillbaka till min beskrivning av helgen..
I lördags åkte jag och mamma till mormor i Lysekil. Dagen började med loppis. Jag älskar, älskar , älskar. Hittade massa fint. Nu står det mesta på diskstället. Sen har vi myst med mormor och idag kom resten av släkten. Mys. Vi är stor släkt. Tror vi var 13 personer idag och då var inte alla med ens. Fast det blir lite jobbigt med ljudnivån. Alla pratar i mun med varandra. Jag har lite svårt att höra mina egna tankar. Säga vad man vill om sina släktingar men jag är glad att de finns. Stort skyddsnät. Det finns alltid någon som fångar en när man faller.
Många säger att defår lite ångest sådär på söndagen. Inte jag. Jag älskar söndagar! Lugnt och skönt. Jag brukar bara gå runt och lulla hela dagen. Nu ska jag nog hoppa ner i ett bad tror jag.
Idag är det ju första advent. Jag har längtat. Längtat efter ljuset i alla fönster och att ta fram pyntet. Krypa upp i soffan och dricka glögg. I mitt fönster hänger en vit julängen som hängt i mitt sovrumsfönster varje december så länge jag kan minnas. Den är så vacker. Fast när jag var liten ville jag ha en i guld men idag vill jag ha den jag har.
Ska försöka hitta något fint luciatåg att gå och titta på. Jag älskar julsånger. Körer... Som sagt nu är det dags att hoppa ner i badet.
Ny vecka, ny kurs, en trip till Helsingborg väntar.
Fast allra precis nu väntar ett bad och sedan att krypa ner i min renbäddade säng. Jag har bäddat med vita påslakan så hela vardagsrummet lyser upp.
S
Helgen började med att jag lurade med mamma till hennes gamla BB-kompis. Hon har en dotter som också heter Sarah. Sarah hade världens sötaste mage med en liten bebis inuti. Jag vill med ha. Det är typ det enda jag tänker på now-a-days. Jag VILL ha. NU. Jag vill ha barn, vara förälder tillsammans med min man. Ge mig ut på den resan tillsammans med honom. Föräldraresan. Fast det är ju så att jag först ska ge mig ut på Afrika resa. Fast ibland känns det som jag inte kommer att åka. Jag vet inte varför men det bara känns så. Som att jag ska vara hemma med min älskade.
Fast Afrika är min dröm. sen jag var liten flicka. Jag fick ett stipendium med en kompis så nu ska vi åka i åtta veckor. Det är coolt. Jag har inte fattat än och kommer nog inte göra det förrän jag landar på Kenyiansk mark. När jag står där med sletna shorts, sandaler, solglasögon och en stor grå ryggsäck med flaggor från Thailand, Indien och Nepal på.
Föräldraskapet får vänta. Min man vill vänta lite med. Det känns smartast. Fast jag vill inte vara smart.
Vi har pratat om samboskap. Han vill nu och jag känner väl spontant att det kan vänta tills jag kommer hem. Jag åker ju i slutet på februari. Men det är klart att jag vill skapa ett gemensamt hem med honom, nu. Det är lite komplicerat för hans del. Han kan inte bara säga upp där han bor nu. Jag tänker att vi kommer bo ihop när det är meningen. Naturen brukar lösa det om man bara har lite tillit. Hans syster tyckte jag kunde flytta in där tills jag åker. Vi får se. Vet inte om jag pallar att bo där. Vill nog hellre bo med bara min älskade. Fast det är jobbigt att bo på två ställen. Måste alltid tänka på att jag ska ha kläder och andra grejer med mig. Nu bor ju inte vi jättelångt ifrån varandra men ändå...
Jag saknar honom. Hans ansikte och kropp. Hans närvaro. Herregud det har gått fyra dagar. Tänk åtta veckor. Fy. Det blir tufft. Ja ja. Imorgon ska han ringa. Ska bli härligt att höra hans röst.
Tillbaka till min beskrivning av helgen..
I lördags åkte jag och mamma till mormor i Lysekil. Dagen började med loppis. Jag älskar, älskar , älskar. Hittade massa fint. Nu står det mesta på diskstället. Sen har vi myst med mormor och idag kom resten av släkten. Mys. Vi är stor släkt. Tror vi var 13 personer idag och då var inte alla med ens. Fast det blir lite jobbigt med ljudnivån. Alla pratar i mun med varandra. Jag har lite svårt att höra mina egna tankar. Säga vad man vill om sina släktingar men jag är glad att de finns. Stort skyddsnät. Det finns alltid någon som fångar en när man faller.
Många säger att defår lite ångest sådär på söndagen. Inte jag. Jag älskar söndagar! Lugnt och skönt. Jag brukar bara gå runt och lulla hela dagen. Nu ska jag nog hoppa ner i ett bad tror jag.
Idag är det ju första advent. Jag har längtat. Längtat efter ljuset i alla fönster och att ta fram pyntet. Krypa upp i soffan och dricka glögg. I mitt fönster hänger en vit julängen som hängt i mitt sovrumsfönster varje december så länge jag kan minnas. Den är så vacker. Fast när jag var liten ville jag ha en i guld men idag vill jag ha den jag har.
Ska försöka hitta något fint luciatåg att gå och titta på. Jag älskar julsånger. Körer... Som sagt nu är det dags att hoppa ner i badet.
Ny vecka, ny kurs, en trip till Helsingborg väntar.
Fast allra precis nu väntar ett bad och sedan att krypa ner i min renbäddade säng. Jag har bäddat med vita påslakan så hela vardagsrummet lyser upp.
S
Städ, råttor, förebilder
Min blogg ligger långt ner på priolista. Fast jag gillar att blogga men tiden räcker inte riktigt.
Idag har jag varit ledig. En fredag. Så skönt. Hunnit städat, bäddat rent i sängen och julpyntat lite.
Årets julpyntande blev inte lika mysig som vanligt. Igår när jag skulle hämta adventslådan i källaren sprang det ut en råtta ur den. Lådan alltså. När jag hämtat mig skakade allt jag kunde på lådan och bar upp den. Fy fan. Råttjäveln hade kalasat på mina juldukar.
Tur för den hade låtit bli min kalender som min kära gamlafarmor broderat. En sån där som man hänger paket på ni vet. Hade den varit gnagd på hade jag personligen gått ner med luftgevär och startat tredje världskriget. Min gamlafarmor broderade den till mig 1989. Sen fick alla barnbarnsbarn var sin. Förutom de två sista barnbarnsbarnen för då kunde inte hon se ordentligt och hennes händer lydde inte längre. Hon fick 15 barnbarnsbarn. Hon var en tuff kvinna. Kärleksfull. Så glad att jag fick uppleva att lära känna tredje generationen eller blir det fjärde? Jaja, spelar ingen roll. Min gamlafarmor. Jag minns henne i köket i hennes lägenhet i Guldheden, alltid kutryggig men glad. Hon bjöd alltid på småkakor som jag som barn inte alls gillade men jag åt för att vara snäll. Idag älskar jag de kakorna. Farmor bakar dem ibland. Jag och min gamlafarmor brevväxlade när jag gick i låg- och mellanstadiet. Hon var verkligen en fantastisk människa. Hon blev änka när hon var runt 50 och sedan levde hon ensam tills hon dog. Hon blev 98 år. Hon levde ett annorlunda liv om man jämför med mig. Blir rörd när jag skriver om henne. Det var längesen jag tänkte på henne. Hon var verkligen en kvinnlig förebild. Aldrig tänkt på henne så innan. Men shit hon var en cool kvinna.Tänk under andra världskriget när hon flyttade ut på landet med tre barn utan pengar och jobb. Mannen låg vid gränsen i armén. Hon var aldrig bitter. Inte som jag märkte iaf. Hon var alltid så tacksam för sin familj. Det var hennes rikedom. Det sa hon alltid.
Kanske är det detta som är dagens problem. Vi har det för bra. Vi har inte upplevt att våra grundläggande behov varit hotade ngn gång. Jag är tacksam. Min familj är trasig på ett sätt men det jag har det är min rikedom.
Min käraste har rest bort tio dgr. Innan han åkte kom vi på vår sång. Vi har letat ett tag och en kväll hörde jag den i huvudet. Ni vet Nils Karlsson Pyssling. Han och den här killen som är med sitter och sjunger när de badar i en fingerborg.
Vad jag är glad att jag har dig...
Jag och mannen satt och sjöng den hela kvällen. Båda grät. Jag är lycklig.
Helst vill jag ligga och titta på honom resten av livet. Ibland tänker jag att han är en ängel som trillat ner från himlen. Jag är så rädd att han måste tillbaka tidigt. Som Klara. Snälla låt honom stanna hos mig.
Jag är rädd att det ska hända honom något, att jag ska förlora honom. Fast mestadels är jag bara lycklig och tacksam för att vi träffats. Vi har bokat ett spadygn som julklapp till varandra. mys. Helgen efter nyår.
Kom hem snart min kära......
Imorgon ska jag till min kära mormor. också en stålkvinna. Fick en storke i mars blev halvsidigt förlamad och är nu helt återställd. Hon är också en förebild. Kvinnostyrka.
Jag sitter och lyssnar på Melissa Horn. fantastisk. Känns som det kommer bli en bra helg. Har varit ett par tunga och ganska tråkiga veckor. Skönt att den kursen är avslutad nu. Låt det nya komma in.
Jag är kär.
S
Idag har jag varit ledig. En fredag. Så skönt. Hunnit städat, bäddat rent i sängen och julpyntat lite.
Årets julpyntande blev inte lika mysig som vanligt. Igår när jag skulle hämta adventslådan i källaren sprang det ut en råtta ur den. Lådan alltså. När jag hämtat mig skakade allt jag kunde på lådan och bar upp den. Fy fan. Råttjäveln hade kalasat på mina juldukar.
Tur för den hade låtit bli min kalender som min kära gamlafarmor broderat. En sån där som man hänger paket på ni vet. Hade den varit gnagd på hade jag personligen gått ner med luftgevär och startat tredje världskriget. Min gamlafarmor broderade den till mig 1989. Sen fick alla barnbarnsbarn var sin. Förutom de två sista barnbarnsbarnen för då kunde inte hon se ordentligt och hennes händer lydde inte längre. Hon fick 15 barnbarnsbarn. Hon var en tuff kvinna. Kärleksfull. Så glad att jag fick uppleva att lära känna tredje generationen eller blir det fjärde? Jaja, spelar ingen roll. Min gamlafarmor. Jag minns henne i köket i hennes lägenhet i Guldheden, alltid kutryggig men glad. Hon bjöd alltid på småkakor som jag som barn inte alls gillade men jag åt för att vara snäll. Idag älskar jag de kakorna. Farmor bakar dem ibland. Jag och min gamlafarmor brevväxlade när jag gick i låg- och mellanstadiet. Hon var verkligen en fantastisk människa. Hon blev änka när hon var runt 50 och sedan levde hon ensam tills hon dog. Hon blev 98 år. Hon levde ett annorlunda liv om man jämför med mig. Blir rörd när jag skriver om henne. Det var längesen jag tänkte på henne. Hon var verkligen en kvinnlig förebild. Aldrig tänkt på henne så innan. Men shit hon var en cool kvinna.Tänk under andra världskriget när hon flyttade ut på landet med tre barn utan pengar och jobb. Mannen låg vid gränsen i armén. Hon var aldrig bitter. Inte som jag märkte iaf. Hon var alltid så tacksam för sin familj. Det var hennes rikedom. Det sa hon alltid.
Kanske är det detta som är dagens problem. Vi har det för bra. Vi har inte upplevt att våra grundläggande behov varit hotade ngn gång. Jag är tacksam. Min familj är trasig på ett sätt men det jag har det är min rikedom.
Min käraste har rest bort tio dgr. Innan han åkte kom vi på vår sång. Vi har letat ett tag och en kväll hörde jag den i huvudet. Ni vet Nils Karlsson Pyssling. Han och den här killen som är med sitter och sjunger när de badar i en fingerborg.
Vad jag är glad att jag har dig...
Jag och mannen satt och sjöng den hela kvällen. Båda grät. Jag är lycklig.
Helst vill jag ligga och titta på honom resten av livet. Ibland tänker jag att han är en ängel som trillat ner från himlen. Jag är så rädd att han måste tillbaka tidigt. Som Klara. Snälla låt honom stanna hos mig.
Jag är rädd att det ska hända honom något, att jag ska förlora honom. Fast mestadels är jag bara lycklig och tacksam för att vi träffats. Vi har bokat ett spadygn som julklapp till varandra. mys. Helgen efter nyår.
Kom hem snart min kära......Imorgon ska jag till min kära mormor. också en stålkvinna. Fick en storke i mars blev halvsidigt förlamad och är nu helt återställd. Hon är också en förebild. Kvinnostyrka.
Jag sitter och lyssnar på Melissa Horn. fantastisk. Känns som det kommer bli en bra helg. Har varit ett par tunga och ganska tråkiga veckor. Skönt att den kursen är avslutad nu. Låt det nya komma in.
Jag är kär.
S
Sovande blogg
Sovande blogg.
Dåligt med bloggeriet.
Livet går i ett.
Mycket praktik, träning på kvällarna och mys med mannen.
Försöker hinna med mina vänner också men tiden räcker inte riktigt. Men just nu känns det inte som att det gör så mycket. Jag hinner träffa S eftersom vi bor ihop och alla andra verkar lika upptagna som mig så jag har inte så dåligt samvete. De vet att jag tänker på dem hoppas jag. Försöker ringa och skicka små sms så de vet att jag tänker på dem.
Igår insåg jag att mannen har krupit långt innanför mitt skal. Helt plötsligt förstod jag att han vet, han ser mitt inre och jag vill inte vara utan honom. Inte ens en dag. Hade jag kunnat hade jag tillbringat hela min dag bredvid honom och bara tittat på honom och njutit av hans närvaro.
Det är vinter nu eller höst? Vilken årstid är vilken? kanske är det fortfarande höst. Jag sitter iaf vid köksbordet, dricker te och tittar ut genom fönstret. Ut i mörkret. Ska krypa ner i et bad snart. Väntar bara på maten som jag ska ta med mig imorgon ska bli klar.
Det har blivit väldigt mycket rutiner det senaste. Upp tidigt, praktik, träning, hem och äta, sova. Så börjar det om. Trist. Fast samtidigt finns det en viss charm i det hela. Gillar att vara ledig på helgerna. Fredag em är ju fantastisk. Veta att man är ledig flera dagar framåt....
Nu ska jag återgå till matlagningen.
S
Liten höstbild från min 25-års dag från mitt kök där jag sitter nuh..
Dåligt med bloggeriet.
Livet går i ett.
Mycket praktik, träning på kvällarna och mys med mannen.
Försöker hinna med mina vänner också men tiden räcker inte riktigt. Men just nu känns det inte som att det gör så mycket. Jag hinner träffa S eftersom vi bor ihop och alla andra verkar lika upptagna som mig så jag har inte så dåligt samvete. De vet att jag tänker på dem hoppas jag. Försöker ringa och skicka små sms så de vet att jag tänker på dem.
Igår insåg jag att mannen har krupit långt innanför mitt skal. Helt plötsligt förstod jag att han vet, han ser mitt inre och jag vill inte vara utan honom. Inte ens en dag. Hade jag kunnat hade jag tillbringat hela min dag bredvid honom och bara tittat på honom och njutit av hans närvaro.
Det är vinter nu eller höst? Vilken årstid är vilken? kanske är det fortfarande höst. Jag sitter iaf vid köksbordet, dricker te och tittar ut genom fönstret. Ut i mörkret. Ska krypa ner i et bad snart. Väntar bara på maten som jag ska ta med mig imorgon ska bli klar.
Det har blivit väldigt mycket rutiner det senaste. Upp tidigt, praktik, träning, hem och äta, sova. Så börjar det om. Trist. Fast samtidigt finns det en viss charm i det hela. Gillar att vara ledig på helgerna. Fredag em är ju fantastisk. Veta att man är ledig flera dagar framåt....
Nu ska jag återgå till matlagningen.
S
Liten höstbild från min 25-års dag från mitt kök där jag sitter nuh..
