jag är inte trött, jag är sliten
Slet som ett djur på jobbet idag.
För att få hjulet att gå runt.
Jag är inte trött mer.
När jag kommer hem vill jag inte sova, jag vill inte ha energi.
Jag vet inte vad jag vill.
Slappna av tror jag.
Lyssnar på nepalesiska munkar som sjunger mantra.
En skiva jag köpte i Nepal, alla restauranger spelade den varje morgon.
Då höll jag på att bli galen men nu känns det bra.
Lagom stimulans.
En mening som de upprepar i 20min.
Jag känner mig lite lugnare iaf.
Skulle ha tränat men skiter i det och går en promenad ist eller ligger på golvet.
Vem vet vad energin räcker till.
Jag ska ha semester om fyra veckor.
Mitt mantra just nu.
Och bröllop.
Längtar.
Otålig som bara den.
Nu ska jag dricka mitt kaffe.
Titta ut och inte tänka.
S
en dag i juni
En dag i juni gick jag på kalas.
där satt en man,
och jag visste att
han och jag.
det skulle bli vi.
från första synen,
fast jag kanske inte visste helt
men jag visste att jag ville.
att mitt hjärta ville.
så åt vi jordgubbstårta och skrattde.
sen har vi skrattat och ätit middagar och muffins.
27 november bär jag hans efternamn.
min fina.
S
möhippad
I lördags blev jag möhippad.
Först blev jag lurad till stan för att äta brunch som jag trodde med fyra vänner.
Men när vi kom till Hagabadat var det sex vänner och mina älskade systrar.
Vi åt brunch och sen låg vi och guppade i massa olika bassänger.
Drack bubbel och åt god ost.
Sen blev jag utklädd.
Och fick vin i en kateterpåse och shots i ett spruthalsband.
Väl ute fick jag plåstra om män som min vän valde ut.
Alla grattade mig och log.
Fast jag log mest.
Sen drack jag en söt drink och log ännu mer.
Tack alla som var med.
Underbar kväll.
S
att vandra tillsammans
vår vigselförättare.
var den sötaste man jag skådat.
som bara satt och lyssnade.
som bara sa att det är er tid ny gör som ni vill
det vackraste han sa var ni har ju valt att vandra tillsammans genom livet
fint tyckte jag.
för det är ju det vi gör
väljer att gå tillsammans genom livet
äktenskap
hur gör man egentligen
hela livet
älskar varandra
respekterar varandra
jag och mannen tänker nog att vi tar en dag i taget
och älskar och respekterar varandra
varje dag
för man kan bråka och
man kan såra djupt
stor skillnad tänker jag
ord har en tendens att sätta sig djupt
och de går inte att ta tillbaka
därför ska man tänka på vad man säger när man är arg
jag älskar dig kära, kära man.
bara så du vet
jag vill vandra genom livet med dig
S
Ps Antony, har släppt ny skiva och den är fantastisk.
jag lyssnar all tid jag kan Ds
det viskar en röst
jag är så trött, trött, trött.
vet att jag brukar påpeka detta ofta men nu är det så jag står och sover.
jag vill bara skrika och gråta i slutet på dagen.
orkar inte stå eller knappt prata.
jag sover bra på nätterna, jag äter bra , jag tränar.
i mig hör jag en röst som viskar sjuk.
jag vågar inte lyssna.
kanske borde.
kanske borde gå till doktorn.
jag som jobbar i vården borde ju veta.
att ju tidigare ju bättre.
ändå vågar jag inte.
men jag borde.
förra året tvingade mannen med till slut.
visade sig att jag hade lågt hb.
men ingen tog reda på varför.
samma sak igen i år?
men varför?
idag ska vi till vigselförättare.
pirr i magen.
sen kommer mina tjejer i helgen.
så härligt.
som vanligt.
S
Africa in my mind
Igår var jag och Maria på bio.
Jag blev så berörd.
Hämnden.
Persbrandt är ju i Afrika.
Jag vet att det kallar på mig.
Att jag måste åka.
Men jag vet inte om jag pallar.
Jag blir äcklad av mig själv när jag sitter och vältrar mig i min lyx.
Köper kläder när jag känner för det, äter ute.
Jag har inte bearbetat min resa.
Jag kännde det igår på jobbet.
När,
jag bara ville skrika att fattar ni alla hur jävla bra ni har det.
Men det gjorde jag inte.
Idag känner jag mig tom.
Trött och utmattad.
Jag vill inte lämna S igen.
men jag vet att jag kommer att resa iväg igen.
Det vet nog han med.
Ovan bild är en skola i Kenya.
Jag säger inte mer.
Ni vill inte veta hur sjukhusen såg ut.
S
Utanförskap
Idag sitter jag och tänker på hur många gånger jag känt att jag kanske inte riktigt är med i gruppen på riktigt.
Att jag känt mig utanför.
Inte för att jag blivit retad som barn eller så.
Utan mer att jag ställt mig utanför.
Varför vet jag inte.
Känslan av att jag inte hör hemma har funnits där så många gånger.
Som Morgon skriver i sin bok.
Ny miljö = ny personlighet
Idag har jag för första gången känt att jag hör hemma.
Jag är en lika stor del som alla andra.
Jag har en given plats.
Jag har hittat hem.
Det är stort för mig.
Jag behöver inte anpassa mig för att passa in.
Jag är som jag är.
Kanske beror det på mognad och acceptans från mig själv mot mig med mig själv.
Men också men känslan av att veta.
Att jag är hemma.
Jag är duktig på det jag gör.
Jag gör ett bra jobb.
En person sa det till mig idag.
För första gången tog jag det till mig.
Vågade säga tack utan att förklara bort.
Det är iaf en underbar känsla som jag njuter av i den underbara höstsolen.
Samtidigt som jag lyssnar på Fever ray.
Och pratar med min syster om stundande bröllop.
Har på mig min blivande vigselring eftersom den är så fin att jag inte kan ta av den.
Och dricker kaffe och snusar såklart.
S
Kaffe och kärlek
Nu vet nästan alla som ska veta.
Att vi blir man och hustru.
Filar på inbjudan.
Ska skickas i veckan.
Blev så ledsen när jag pratade med en person idag.
Som bara ser svart.
Stackars.
Kan inte vara lätt när hela världen är emot.
Jag är iaf lycklig idag.
Pirr i magen.
Var ute och promenerade imorse och det var en sån där perfekt höstdag.
Inte så kallt, varm vind och alla fina färger.
Jag har druckigt kaffe hela dagen och lyssnat på min nya skiva.
Fick jag av mannen.
Timo.
Bäst.
Det allra bästa är att det var ett hemligt spår.
Med ny låt.
Det bästa med att vara två är att en orkar när den andra inte gör det.
Sen är det bästa också att det pirrar i magen.
Att när man tittar på den andra så vet man.
Att det är vi.
Att han vet och jag vet.
Att det är kärlek.
Idag är det tydligen kanelbullens dag.
Men jag kan inte äta.
Blir sockerhög och mår dåligt dagen efter.
Så jag låter bli.
S
en oktober söndag
I förorten ser det ut såhär från vardagsrumsfönstret.
Jag älskar synen.
Träden som ändrat färg.
SOlen som skiner.
Många kanske tycker det är en ful syn.
Inte jag.
Jag älskar när solen lyser in.
Så jag kan sola mig inomhus.
I fredags fyllde jag 26.
Jag och mannen har bestämt datum.
Jag har hittat världens finaste ring.
Den är inte äkta.
men så vacker.
Som jag tänkt mig.
Med en fin pärla.
Helgen har spenderats på spa.
Jag älskar spa.
Vi har bastat, badat, duschat.
Njutit.
Av lugn.
Pratat i lugn och ro.
Man och hustru.
Bli gamla tillsammans.
Min man är finast.
I lördags skulle vi sätta upp en lampa vi köpt.
Jag blev som vanligt skitförbannad när det inte går på en sekund.
Han blev spydig tillbaka så jag blev chockad och bad om ursäkt.
Det är så jag skall tas.
Visa upp en spegel så jag ser hur dumt jag beter mig.
Sedan fortsatte vi sätta upp lampan i lugn och ro.
Jag blev bara lite frustrarad och han med.
MEN
Vi blev det tillsammans inte på varandra.
Stor skillnad.
I mitt barndomshem blev man arg på den andra som om det var den andres fel att det inte gick på en gång.
Synd är att jag beter mig likadant.
Men jag jobbar på det.
I tisdags fick jag en bok av mamma- Kriget är slut av Morgan Alling.
Jag har läst ut den nu.
Jag känner igen mig så mycket.
Inte kanske i alla situationer men känslan att som barn försöka passa in.
Känna av stämning för att anpassa sig.
Känslan av att alltid vara fel.
Känslan av att vara ensam fast det är fullt med folk runt om.
Känslan av att inte veta vad som väntar hemma.
Känslan av att inte kunna sätta ord på vad som känns fel i magen.
Det är inte mitt fel att vuxna gjort som de gjort MEN det är mitt ansvar att leva nu.
Typ så skriver han.
Så sant och så svårt.
Så lätt att ramla tillbaka till självömkan.
Jag mår alltid dåligt på högtider.
Det sitter i magen.
Jag grät på min födelsedag.
Ngt är fel men jag vet inte vad.
Inte min man heller.
Men han vet att jag är ledsen.
Så då kramas han tills jag slutat.
Han ser.
Det är vi nu.
Inte min gamla skit.
Den har hänt och ibland blir jag ledsen.
Det vet han.
Han köpte som alltid blommor från Fiori.
Jag älskar dem.
De kommer i små söta papperspåsar.
Denna gång krämvita rosor i en liten vit papperspåse.
Jag blir så glad av blommor.
Det är knepigt att leva ibland.
Men just nu är det väldigt, väldigt skönt.
När jag sitter i vårt ommöblerade sovrum med ryggen mot fönstret och hör hur han lyssnar på vinyl i vardagsrummet.
Och jag vet och han vet att det inte är långt till nästa rum.
S
