en klänning

Lyssnade på P3 imorse. De pratade om vad de gjorde på Milleniumskiftet.
Jag minns för tio år sen.
Mamma stog i tvättstugan och pratade i telefon. Hon sa men du förstår väl att jag inte kan lita på dig nu...
Det jag misstänkt under hela hösten blev sanning.
Det jag skojat med mina vänner hela hösten var sant. Inte på skoj.
Kalldusch.
Femton år.
Jag sprang in i mitt rum och smällde igen dörren.
Mamma sprang efter vi pratade en stund. Hon grät. Jag grät.
Det var sant. Pappa hade varit otrogen. Vad jag vet första gången. Det skulle bli många fler under de kommande åren.

Jag gick till min vän som alltid ställde upp. Grät i hennes armar och hennes mamma gav mig ett glas vin. Hon visste att det var svårt med mina föräldrar.
Min vän hade ett guldfodral på sig. Hon skulle fira Milleniumskiftet på stan. Vad avundsjuk jag var. Jag var lämnad till vår teatergrupp- La Familia Ohlsson.
Vi var så bra.
Förstklassiga. På att spela teater alltså. Det har jag lärt mig tidigt så det var ju inga problem.
Vi är fortfarande ganska bra.

När jag kom hem stängde jag in mig på mitt rum. Pappa kom in och hans sätt att bemöta mig var att säga att det faktigst är ganska vanligt med otrohet. GT hade gjort ngn undersökning.... Han sa också att det inte var mig han varit otrogen mot och att detta inte berörde mig.
Jag såg honom i dubblett pga vinet men jag vet att jag sa att han hade ljugit för hela familjen sen bad jag honom nog att dra åt helvete.

Kvällen gick lugnt till.
Våra grannar kom in och åt middag, skålade och sköt raketer.
Teaterakten gick precis som regisören pappa överhuvud ville.

Jag var tyst och snäll och gick och lade mig i stillhet.
Familjens stolthet blev bevarad även denna gång.

Det var bara att detta fortsatte flera gånger i tysthet.
Till slut för snart sex år sedan stog inte min mamma ut mer.
Äntligen gick de skilda vägar.

Vilken resa det har varit för familjen.
Försöka hitta nya roller utan skuld.
Jag har anklagat min mamma mycket.
Jag har anklagat min pappa mycket.
Varför skulle just vår familj drabbas?

Idag väljer jag de val jag kan göra. Mitt liv har bara jag makt över.
Idag litar jag på en man.
Sårar han mig är jag rädd att jag aldrig kommer kunna resa mig.
Jag vågar satsa ändå. Jag vill leva.

Livet är svårt. Ledsamt. Glädje.

Ett andetag i taget. Försöka känna tacksamhet och glädje för allt jag har.

Nu ska jag återgå till mitt kaffe.

Gott nytt år

S